litet rum, likzom ert, i grannskapet om det är möjligt; jag milar litet, jag broderar ganska bra. Dessa talanger, som endast tjenade till mitt nöje, skola nu hjelpa mig att förtjena mitt uppehälle, och så skola yi ofta besöka hvarandre; vi skola ömsesidigt uppmuntra hvaran i denna strid mot eländet; ni skall få se, min kusin, huru himlen skall välsigna våra bemödanden, och hvem vet, kanhända har han till och med ämnet oss nägra ögonblick af lycka. Tala ej med mig om hr Vauginet eller hans rikedom; hade han till och med jordens alla millioner skulle jag föredraga det lif af arbete och försakelser som jag kommit att söka hos er. Hon betraktade mig med en blick, hvars uttryck jag ald:ig skall glömma. Jag knäföll framför detta öfvergifna barn utan hem, hvars himmelska ansigte för första gången bleknade under köldens skarpa inverkan och som ändå hade kraft att uttala uppmuntrande ord. Kärlek och beundran hade elektriserat mig, jag var en annan menniska. Ni är en engel, utropade jag; då jag af. hör er, känner jag mina krafter pånyttfödas, mitt mod åter uppvakna. Hvilken dåre var jag ej! Under inflytande af en dum egenkärlek glömde jag att arbetaren begär sitt uppehälle af sina armars kraft och att jag har armar liksom han; jag vill bli dagsverkare; mitt enda högmod blir numera att likna er.n Kärleksfraser voro visserligen ej de ord som i ett sådan moment kunde komma på mina läppar, men min hemlighet förråddes af höjningen i min röst, af elden i min blick, så att Therese ej längre borde kunna misstaga sig derpå. Vi satte oss att prata och blefvo nästan barn, då vi tillsammans öfverlade hvad vi hade att lära och företaga; Vi uppgjorde en