stuterierna offrat milliontals riksdalrar, är det ett faktum, som förtjenar all uppmärksamhet, att hushållningssällskaperna i åtskilliga af de Strömsholm om gifvande länen bildat föreningar för hästafvelns förbäuring genom införskrifning. af belt andra racer än de som underhål!as vid kronans stuterier. Dagens stora politiska frågor hafva hittills tagit tidniogspressens alla krafier i anspråk, så att den saknat lörmåge, tid och utrymme att följa med landets mera materiella angelägenheter, och bland dessa intager hästkulturen, utan all gensägelse, ett utmärkt rum. Det är en af alla tiders och alla länders erfarenheter erkänd sanning, attlättade kommunikationer äro mäktiga häfstänger för civilisationens och ett allmännare, välsiånds spridande, och just derföre böra vi mera än pägot annat folk, alldenstund värt land sannolikt än på en mansålder icke blifver öfverspunnet af ett väl behöfigt kansloch jernvägsnät, lägga oss all vinning derom, att bibringa hästen, värt hufvudsakligaste lokomotiv, alla önskvärda egenskapera! snabbbet, styrka och uthällighet. Engelsmännen,d e: mest praktiska folk i vår verldsdel, ehuru i fullaste besittning af de mest fulländade fortskafiniogsmedel, anse dock hästafvelns befrämjande som en aflandets vigtigaste kulturgrenar. Med den Icjalitet, som all tid utmärker svenska folkets ombud, då det är friga om nya eller ökade anslag för rent fosterländska behof, hafva vid innevarande riksdag för hästkulturen blifvit ytterligare anordnade 30,000 rdr; men om för detta belopp införskrifvas några ädlare utlärdska hingstar, sä blifva resultaterna af deras verksamhet för hela landets hästafvel sannolikt icke mera i ögonen fallande än en dreppa i hafvet. Det hörer nära nog till det oförklarligs, alt icke enhvar blifvit frapperad af den påfallande moisäge:sen, att ehuru hingstar af de mest ädla rac.r och från helt olika länder såsom Arabien, Egypter, Poten, Ryssland, Sjanien och England tillförene sedan öfver ett halft århundrade tillbaka blifvit till riket införda, så måst3 ända så väl de kungliga hofstallen som Hera af våra kavalleriregementen skaffa sig re monter från Daumark och Meckleoburg. Vi hafva hittills fäsiat alltiör litet äfseende vid moderstoets beskaffenhet. I några af Tysklands stater få inga andra ston betäckas af kronans stuierihingstiar än de, som af en särskild tillsatt kommission blifvit god kända och brända som stuteridugtiga. Araben gör mesta afseendet på moderstoet, ty fölet ärfver fundament af modren, men formeas ädelhet af fadren. En byggnad med de grannaste sirater är ett vanskligt hus, om grundvalen är dålig. Med horpvboskspen eger det lyckliga förhållande rum, alt, när kaltven ej visar goda teeken och icke anses värd att uppföda, man dä har utväg att sälja honom till slagt. Sak såmma är det, dä oxen börjar blifva mindre arbetsför; han lemnar då såsom slagtkreawur ersättning för fodret; men fölungen der emot, ehuru behaftad med fel i benbyggnader, på kostas föda, hvilken han vid fullväxt ålder, såsom mindre brukbar, ej på långt när kan betala, och när han, under svält och obarmhertig medfart varit med så länge, som egaren kunnat släpa sig fram med honom, så unnas det honom icke att dö, utan på sin krafilösa ålderdom sluddras han bort åt hästskojare. Ehuru usel kraken är och fastän han fär lefva på indragniogsstat, så äter han dock upp det foder som bort gifvas såsom tillökning i rationen ät de unga och kraftfulia hästarne. Dessa omständigheter äro bland de största orsakerna till de ringa framsteg i förbättring hästkulturen gör. Det behöfdes derföre att hafva en chef för stuteristyrelsen som för svenska hästafvelns förbättring fortgär på en annan väg, för at icke misslyckas. Icke genom införskrifning af utländska hingstar, ty Strömsholms stuteri har tagit folkets medel mer än nog i anspråk för att experimentera med sammangyttring af olika racer, utar endast genom utgallriog af de odugliga, inhemska afvelsdjuren kan stuteristyrelsen ästadkomma rågot märkbart gaga; vill säningsmannen hafva vacker skörd, så mäste han i tid rensa bort ogräset, så alt det ej förqväfver och äter ut det rena utsädets unga brodd. Ett biand de praktiska medlen att uppbjelpa vår hästafvel är att utrota fördomen mot hästkötts ätaade. I och med detsamma som hästen allmänt i riket berakias såsom matnyttig, uppstå af sig sjelft följande ovedersägliga fördelar: 1:o Alla föl med felaktig byggnad utgallrades geoast vid födseln, och hästar med ärftliga lyten biefve icke längre använda som afvelsdjur. Då det är en ren förlust att i tre å fyra år kosta foder på ett föl, hvilket har inga tecken att blifva godt och brakbart, faller det af sig sjelft, att hästuppfödaren i stället har mera fördel af att på samma sätt som en gödkalf sälja ett sådant föl till hästslagtaren. 2:0 Att hästen ej längre bl:fver använd, än han kan göra fullkomlig pyua för fodret, ty på gamla dagar är han i samma predikameot som oxen, att han gödes och slagtas till menniskoföda. Endast unga och starka hästar, hvilka täla vid bäftigt och ansträn gande arbete, blefve derföre uteslutande använda, hvarigenom bättre och snabbare kommunikationsmedel skulle allestädes upi;stå. Utom den materiella vinsten af det nya födoämnet, som i riket kuade årligen uppskattas till en miilion riksdaler, skulle den stora sedliga fördelen uppstå, att hästskojeriet, vittnande om den djupaste moraliska läghet, skulle af sig sjelt aftzga och slutligen upphöra, och hästvän oen skulle då ej få smärtan att på Westerås skojarbacke se nägra utlsfvade beskällare från kronans första stuteri säljas för en risga styfver, för att långsaint plågas till döds. Så ringa och obemedlad jag är, har jag sökt godtgöra stuteristyrelsens oförlåtliga hän mot svenska folket, ty icke år vårt land val så uselt och fatiigr, att stuteristyrelsen behöfver på sådant sätt knussla in fattiga hondrade rdr och arbeta hästplågeriet i händersa? Ehuru förlusten är mera äv kännbar för mig, har jag dock inköpt hingstarne Hercules, Storfursten och Tancred, de kosta mig 388 rdr, till slagt voro de tillsawmans värda högst 160 rdr; de tvenne förstoämnda har jag för ett par veckor sedan slagtat ock fullblodshingsten Tancred har jag qvari lifvet så länge han för mina lätta körslor kan göra någon nytta. Chefen för stuteristyrelsen, omhuldad af sin konungs nådigaste bifall och uaderstödd af rikets sänders frikostiga anslag, arbetar utan bekymmer vå psitt; sätt för svenska hästafrelas förbättring, jag svräfvar i tysthet också för samma mål. På trå år har jag slagtat öfver 1600 hästar till menniskoföda För vedermödorna, bekymren har jag, eburu öfverhöljd af den tanklösa hopens ohyggligaste skymford, dock en lön, som är nägot värd, nemligen medivetandet att ingen svensk man hittills gjort mera än jag i mitt yrke, ehuru detsamma tillvunnit sig hvarken kunglig nåd eller rikets ständers välvilja. Stockholm den 22 November 1854. Karl Ekeblad.