Aftonbladet – 19 december 1854, sida 7

lefnadsplan och uppsatte en budget för in komster och utgifter, jag tror nästan att v byggde luftslott. Men dessa framtidsdrömmar voro vanmäktiga mot ögonblickets behof. En isande vinc inträngde 1 rummet genom de illa stängde fönstren, den hven genom dörrens springor den tjöt i spiseln hvars nakna eldstad bevisade att eld ej funnits i den under hela vintern Therese har aldrig varit utsatt för dylikt lidande, hon försöker förgäfves att arbeta deremot, hennes krafter motsvara ej hennes mod; jag ser kölden skaka hennes :emmar, jag hör hennes tänder skallra, hennes ansigte öfverdragas af en dödslik blekhet; hennes ögon slutas... Min Gud, hvad är att göra ?a pHvad jag fryser! mumlade hon svagt. Denna klagan ljöd som en begrafnin sklocka i mitt hjerta; jag ville gifva tio år af mitt lif för några lågande bränder. I detta ögonblick föllo mina ögon på onkel Jeans fåtölj. Som slagen af ett hastigt infall, kastar jag mig som en ursinnig öfver stolen. slår den i stycken, kastar dem i spiseln och tänder hastigt eld på alltsammans. Therese börjar resa sig. Men denna välgörande värma måste underhållas. Af onkel Jeans fåtölj återstå ännu säte! och ryggen; Jag vill sluta förstörelseverket. Medan jag med otålig hand bortsliter tag. let och sönderrifver tyget faller ett föremål ur fåtöljryggen till min kusins fötter; det i en plånbok. Jag kastar mig deröfver, Jag fattar den och öppnar den ..: Att glädjen ej gjorde mig vansinnig förundrar mig ännu i dag. I denna plånbok fanns hundra tusem fr. : banknoter. Stackars onkel Jean! Deitavar då orsaken till förminskningen i hans inkomster; se häl