baka bekostat grofva kgummor för att underbålla stuterier på kronans bekostnad och till införskrifning af beskällare, har sjelfva systemet i och för användandet af dessa medel varit så beskaffadt, att Sverges hästafvel i pärvarande ögonblick, i afseende på de egenskaper som skulle erfordras för det största antalet, till bildande af goda körhästar och dragare för jordoch bergsbrukets behof. nemnligen styrka och ihärdignet förenad med rörlighet, skridit föga eller intet framåt sedan det nuvarande seklets början, och flere hästtyper, såsom exempelvis Norrlandshästen, under denna tid kanske snarare något deklinerat; äfvensom det är allmänt kändt, att större vagnshästar eller carrossierer med på en gång utseende, liflighet och styrka, högst sällan kunna fås af landets egen afvel. Ett sådant förhållande bör gilva pressen anledning att omfatta allt, som på et förnuftigt sätt syftar att åstadkomma en reform i det hittills varande systemet, och af denna anledning meddela vi äfven den ifrågavarande artikeln: . . (Insändt.) Auktoriseradt bästplågeri. Dä det är den sanna förtjenstens, den rikt begåf vade talentens vackraste karaktersdrag, att den ej omildt bedömer den ringe medborgaren, om han, af intresse för det som är fosterländskt nyitigt, vågar hofsamt framlägga nägra skäl till anmärkningar mot densammas stora och omfångsrika verksamhet, är det med liflig öfvertygelse, att chefen för stuteristyrelsen är för storsinuad att tänka illa derom, som undertecknad päkallar allmävhetens uppmärksamhet för några missförhållanden vid förvaltningen af Ströms: holms kungliga stuteri. På skojarbacken vid Westeräs marknad, den 19 September, säg jag trenne gamla beskällare : Tancred, Storfursten och Hercules, dagen förut sälda på auktion vid Strömsholms stuteri. Tancred, rent fullblod, fallen efter Master Freij och Tawdry, hvilka vid inköp i England kostade kronan minst 5,000 rdr bko, säldes nu för 35 rdr bko. Denne häst 18 är gammal och så björnfotad, att jag hittills ej sett något dylikt, inropades af gästgifvaren hr Andersson i Westerås, som ämnade begagna honom för skjutskärran. Storfursten, som led af tuberclar i lungan och hade så besvärlig andedrägt, att han vid minsta rörelse gaf ifrån sig ett stönande läte, inropades för omkring 40 rdr bko af traktören vid Strömsholm, hvilkerc genast sälde honom, som det sades, till en rusthällare från Simtuna socken. Hercules, hvilken enligt intyg af kungliga veterinärinrättningen i Stockholm var besvärad af korslamhet, köptes för 67 rdr bko af hr slagtare Pettersson i Westeräs. En hvar med ringaste omdömesförmäga måste medgitva, att dessa tre hingstar, hvilka säkerligea gjort rätt för sig som beskallare, icke voro användbara som arbetshästar, och att sälja dem dertill var lika bjertlöst som att befalla en gammal, utiefvad, lung sigtig hoffröken trafva ved, eller att för födan äläggs henne nägot annat lika tungt och kroppsansträngande arbete. Auktionsbeloppet för dessa tre hingstar var för hela riket icke annat än en spottstyfver, och det är oförenligt med statsmakternas anseende, att de genom försäljning af obrukbara hästar arbeta hästskojeriet i händerna. Nog äro institutionerna sä elasiiska, att chefen af egen maktfullkomlighet kunnat befalla, att hästarue skulle slagtas vid stuteriet? Huru kan den allmänt som hästvän erkände herr s:allmästare Beijer vid Ottenby lita döda alla der uitjenta, gamla beskällare? Hvad är orsaken att ekonomier vid Strömsholm är i det skick, att detta stuteri beAöfde begå en sä mindre aktningsvärd handling, som att bortmängla de ofvannämnde trenne stackars;hästkreaturen? Huru kan stureristyrelsen då försvara misshushållningen med statens medel, enär vid auk tionen den 18 September säldes en fyra ärs hingst, fallen efter Collibrados och Clementine, som för fat tiga 53 rdr bko inropades. af arrendatorn Gustat Jonsson. Denne fyra ärs häst kostade kronan minst ett par tusen rdr i uppfödning, och när Strömsholms ,inanser äro sådana, att det måste för en ringa penning gifva: sitt moraliska anseende till spillo och mängla med ulefvade, obrukbara hästar, huru kunde stute: ristyrelsen då tillstädja, att den sistnämnde hingsten, hvilken redan SOM halft ärs föl fått köplyte, skulle i fyra års tid få a? kronans foder, hvilket under denna tidrymd gick väl ul! litet mera än 53 rår bto, eller det belopp som inflöt epom djurets försäljning ? et för denna tidningsartikel, Det ligger utom mäl ör att framhålla alla de transakvioner med gamla, odugkul att ligga de högt liga hästar, som man har s d uppsat:a personer till last, hvilka fått det förtoendefulla uppdraget, att verka för förbättrad hästkultur: men kenungen kan gifva endast embetet men icke förmågan, att sköta detsamma. Är det förenligt med de kungliga personernas anseende, att frän deras stallar, försedda med rika, ärliga statsanslag, sä!jas gamla trotjenare som, till lön för att de gått för deras majestäters vagnar, skola lefvande hudflöngas för bönbasens sandkörra. Sä ringa jag är, har jag ändock frölsat mera än ett sädant för detta kuogligt, gammalt, spatthalt kräk. Eburu det hör till dagens tony, att knussla i smätt och slösa i stort, bar jag öfver flera hundrade vackra drag af den fattige bonden, som, då han och hans häst i äratal trälat tillsammans, unnat den gamle, trogne kamraten att dö, hel dre än han af dem, hvilka velat använda den ga: stackaren till ytterligare släp, tagit fem gånger större belopp än jag kunnat gifva ör djuret till slagt. Den fattige torparen är oftast mycket mera verklig histvän än en krachanerad kongl. hofstallmästare. Nar hästen är uog och full af formskönhet och ck är det en konungens gunstling, en stjernbepryds hof.stallmästare, som får det glada och smickrande uppdraget, att kärleksfullt tillse det stätliga djurets skötsel, men när det, hkt allt annat, biiiver gammalt och på ålderdomen, under: svalt och påk lag, iidit alla eländets vedermödor samt slutligen störtar aader skojarens blypiska, är det fåbusea, en så fö ud varelse att han nästan är ställd utom samhället, om :skall bevisa det den sista tjensten. Hvsrföre skall oxen, ett dumt, trögt och minire nyttigt djur, då vara lyckligare lottad? Väl är det sanct att konungen, som kan göra tol? hofstal! stare på en minut, skulle få kinkigt nog att förmå sjelfva sin egen gunstling att mottaga fullmakt som kunglig oxhusmästare, men så är det ock ettlika heArande som lönande yrke att pelsa huden af gama v? Eno sa båda paralleler gifva ämn3 till en hel irais Me giskt volyhofstallmaästaren och kommendören Brausom för ett eller annat är sedan afsade sig chefskapet för kronans stambolländerier, hvilken 5efsttniog han fann kanske litet nötaktig, eger f-rise L ARD a danslärga gin Ivsande jÖrle nerbjelm,