Aftonbladet – 19 december 1854, sida 6

förmögenhet önskade jag stor. Jag kunde ej tänka mig Therese utan hotell, betjening och ekipage. Men jag behöfde min rikedom snert. Therese var redan 17 år. Jag kastade mig också hals öfver hufvud i alla möjliga spekulationer, och det gick verkligen fort, ty mot slutet af första året återstod mig endast hälften af mitt lilla kapital. Dennamissräkning lät mig likväl ej förlora modet, jag envisades som en spelare i otur. Om min kraft någonsin svek mig visste jag hvarest jag snart skulle återfå den; jag gick till min tant; hon mottog mig alltid artigt, fastän kallt, men jag märkte med en fröjd som kunde ha gjort mig till en hjelte att Theråse, sprittande glad vid min ankomst, blef sorgsen och tyst så fort jag talade om att gå. Men om jag ej tröttnade att fresta lyckan, tröttnade ej heller hon att hopa omkring mig onåd på onåd. En sista spekulation, som borde hafva gjort mig till millionär, ruinerade mig fullkomligt. Den uppretade sinnesstämning hvari denna otur försatte mig lät mig glömma de försigtighetsreglor jag hittills pålagt mig emot min tant. Vid flera tillfällen gaf jag förmaningar i stället för råd; min opassande tvärhet tjenade endast till att afskeda mig med för min egenkärlek kränkande anspeglingar, mot hvilka jag naturligtvis ej hade någonting att invända. Min kusin, sade jag till Therese, då jag såg att min tants öron verkligen stängdes för mig, glöm aldrig att hvilken än min ställning må vara, lycklig eller olycklig, har ni i mig en til!gifven vän, beredd att vid hvarje tillfälle försvara er. Theråse gret mycket, jag var förtviflad. Då jag aflägsnade mig log jag bittert vid tanken att jag nyss försäkrat min kusin om den mans beskydd, hvilken ej en gång kunnat vara sig sjelf nyttig. Jag måste i alla