Aftonbladet – 19 december 1854, sida 2

RÄTTEGÅNGS-ocn POLISSAKER. Vid rådhusrätten började i gär undersökning med anledning af de angifvelser boktryckaren Ekbom och kommissarien Jäderin gjort mot hvarandra, och den förre äfven mot ätskilliga poliskonstaplar rörande våldsamheter och skymfurd vid det tillfälle, då polisbetjeningen inställde sig hos Ekbom för att gripa magister Munch af hosenschöld. Först fick Ekbom afgifva berättelse om förloppet. Han uppgaf att vid pass 7-tiden på morgonen hade han blifvit väckt af häftigt ringande på klocksträngen, och då han uppsprungit ur sängen samt öppnat dörren mellan sitt sofrum och tamburen, hade samtidigt dermed dörren mellan tamburen och förstugan af utanför befintliga personer blifvit häftigt uppryckt, bvarpå Jäderin åtföljd af 4 eller fem konstaplar inrusat i rummet och, utan att uppgifva sitt ärende eller säga hvilka de voro — i anseende till det rådande mörkret hade Ekbom ej igenkänt dem — under hotelser och skuffniogar banat sig väg genom Ekboms väning, bestående af tre rum, till tryckeriet, der tt annat parti konstaplar funhits, som vid dörrens öppnande mellan boningsrummen och tryckeriet inrusat i de förra, under det Jäderin med sina följeslagare passerat genom tryckeriet ut i förstugan och åter samma väg som förut, genom tamburen och rummen. Ekbom uppgalf sig icke ha fått annan nstis om de fremmande personernas ärende, än att hen vid dörrens för sta öppnande hörde en röst, hvilken han tyckte sig igenkänna såsom en af tryckeriarbetarnes, från för stugan ropa, att det var några som sade sig söka magister Rosenschöld. Ekbom hade försökt hindra dörrarnes öppnande, synnerligen den mellan inre rum met och tryckeriet, men blifvit dels skaffad dels med väld dragen undan, och dervid hade han äfven blifvit af alla polismännen slagen. Vidare hade, såsom hr Ekbom uppgaf, kommissarien Jäderin inträngt i ett kök bredvid tamburen, i hvilket Ekbom sedermer: funnit en pels nedrifven från väggen samt glas och porslin söndertrampadt. Under det kommissarien betann sig i köket, hade största delen af konstaplarne sökt hålla hr Ekbom qvar inne 1 rummet, hvarvid han fätt några mindre åkommor på ena handen och andra armen, men han hade ryckt sig lös från dem Slutligen hade kommissarien för tredje gängen åter kommit in i rummen, under uppgift att söka en hufvudbonad. Under uppträdet hade möbler blifvit sönderslägna och skadade. Vid ett tillfälle skulle kommissarien Jäderin dragit sin sabel och hotat Ekbom med klingan men straxt äter instuckit den i skidan; äfven hade kommissarien Jäderin, som ej besvarat Ekboms frågor och protester med annat än uttryck sädana som: det angår er ej!s — vi gå hvart vi önska! och dylikt, till Ekbom hotande yttrat: det här är blott förspelet; efterspelet skall bli nägot värre! Boktryckaren Ekbom uppgaf antalet konstaplar till 10 å 12. Kommissarien Jäderin, som samma dag up-rädet skedde i poliskammaren angifvit boktryckarer: bom för öfverväld så väl emot honom sjelf som stapeln Lundblom, bestridde nu alla Ekboms ter. Tiden var redan öfver half 8 då komn infunnit sig på stället, åtföljd af öfverkon Lindström, Lindvall och Lundgren samt kons: Söderström, Lönomark och Lundblom. Efter avt ha på tryckeriet efterfrågat magister Rosenschö!d, hade en af arbetarne ringt på klockan och när dörren öppnades underrättat boktryckaren Ekbom, att kommissarien Jäderin sökte magister Rosenschöld. Derpå bade Jäderin med 4 af sina följeslagare, — tvä af dem hade blifvit posterade i köket för att förekomma, att hr Rosenschöld den vgen skulle slippa ut, -— utan att på något sätt ofreda hr Ekbom, men, öfverhopad af honom med grofva tillmälen, gått igenom första och andra rummet samt i det tredje, der ban förmodat, att han skulle träffa magister Rosenschöld, men i stället här funnit litteratören Uggla. Vidare begaf han sig till tryckeriet, men blef uppehällen af Ekbom, som sökte förbindra honom att öppna dörren, hvilket likv5l icke lyckades, då konstaplarne på kommissariens anvisning förde Ekhom undan. I köket, som var mörkt, hade han hvarken trampat sönder nägonting eller dragit ned nägen pels. Dä han förmärkt att Ekbom slagit konstapeln Lundblom ett par slag i hufvudet så att bufvudbonaden föll på golfvet, hade kommissarien skyndat fram, men sjelf erhållit ett slag i ansigtet, så att äkomma deraf följt. Slutligen hade han tryckerivägen begifvit sig in i rummen för att hemta Lundblads hufvudbonad, men hr Ekbom hade sökt förhindra detta, uppgifvande att nägon mössa ej fanns qvar inne. Öfverkonstapeln Lindström hade dock fätt reda på densamma, i rummet närmast tamburen. Konstapel Lundbloms berättelse öfverensstämde med kommissariens. Hr Ekbom bestridde så väl kommissarien Jäderins som konstapel Lundbloms uppgifter. Dä domstolen aktade nödig: att uppfattningen af dessa nu gjorda angifvelser först skulle justeras innan vidare ätgöres i målet, blef detsamma för sädant ändamål uppskjutet tills om lördag. — En i huset n:r 10 vid Skärgårdsgatan boende enka Dorothea Carlsson, som äfven kallar sig Sjö: stedt, och hvilken befattar sig med sjukdomars botande, fälldes i gär i poliskammaren, sedan hon till. en porslinsarbetare försålt 5 buteljer dekokt, efterhvars förtärande denne blifvit så försämrad att ban för närvarande är sängliggande, att för qvacksalveri böta 8 rdr 16 sk, bko, samt förbjöds vid vite af 33 rdr 16 sk. s. m. ett vidare läkarekonsten nutöfva. — Förlidne fredags förmiddag anträffades af poliskonstapel :Vagner å Hötorget 10-ärige gossen Carl Eric Forssberg, hvilken från skolläraren Palmqist olofligen afvikit. Sedan gossen blifvit till Palmqvists bostad vid Wolmar Yxkullsgatan hemförd, upplystes att gossen, som af Palmqvist blifvit från länshäktet härstädes uttagen, efter att uti Norrtelje för omkring 2:ne år sedan hafva blifvit för mordbrand straffad, städse under sitt vistande hos Palmqvist visat sig mycket okynnig, hvarföre Palmqvist nu mera icke ville honom till sig ätertaga. Vid sädant förhällande blef gossen Forssberg i förvar tagen, och var han förl. lördag till förhör i poliskammaren instålld. -Derstädes omtalade gossen att hans föräldrar voro döda, och