sidorna at våra skepp vända mot staden. Första sammankomsten var utsatt att ega rum den 8 Mars. Vid pass: 900 officerare, sjömän och marinsoldater landstego, väpnade frän topp till tå, och under flygande fanor och klingande spel uppställde de sig på stranden, färdiga att-emottaga kommodoren. Så snart denne satte sin fot i land, flaggades och saluterades med skott, och marinsoldaterna skyldrade gevär under det-han, ätföljd af en talrik uppvaktniog, framgick mellan två linier och inträdde i det hus som japanarne särskildt för dewta ändamål låtit uppbygga. Tusentals japanska soldater voro placerade på stranden oeh de närgränsande höjderna och äsågo med en god portion nyfikenhet hvad som föregick. Huset var en mycket enkel byggnad, uppförd som det tycktes temligen hastigt och innehållande endast ett stort rum — audienssalen, och några små för de uppvaktandes beqvämlighet .;s. v. Golfvet var betäckt med mattor och sidorna prydda af ganska vackra målade tapeter. De långa borden och bänpkarne, som voro betäckta med rödt ylletyg och uppställda parallelt med hvarandra; tre vackra glödpannor fulla med brinnande brändkol på golfvet mellan dem; och några violett färgade krusflorsdraperier nedhängande från panelningen, utgjorde rummets hela möblering. När vi inträdt togo vi plats vid det ena bordet. De tre japanska kommissarierna, som alla voro kejserliga prinsar, kommo straxt derefter in och satte sig midt emot oss vid det atdra bordet, under det en mängd japanska officerare, mandariter o. 8. v. som bildade kommissariernas svit, satte sig på golfvet på knäna (deras vänliga ställning) bakom säväl oss som de japanska kommissarierna. Efter de vanliga formaliteterna och ceremonierna började pow-wow. Underhandlingen skedde på holländska spräket medelst tolkar; hvaraf de häfva åtskilliga som tala ganska bra och två eller tre som tala något litet engelska. De sutto på sina knän midt emellan kommissarierna och kommodören. Vår tolk satt vid sidan af der sistnämnde. Det var kuriöst att se, hvilka oändliga och för ec demokratisk republikan olidliga ceremonier de iakttogo vid -meddelahdet åt hvarandra. En framställd fråga skulle först passera genom tolkarne och der:2fter genom flera mandariner af allt bögre och högre rang innan den kunde framkomma till kommissarierna, och hvar och en bugade sig sä djupt att han med panndn nästan vidrörde golfvet, innan han tilltalade sin närmaste förman. Förfriskningar serverades på vackra lakerade brickor. Först och främst te, hvilket här liksom i Kina är den hvardagliga drycken: derefter bjödos flera slag af konfektyrer och tärtor (de äro förträffliga sockerbigare och tycka mycket om sötsaker); till slut oranger och en välsmakande dryck destillerad af ris, hvilken de kallade Sacki. Kommissarierna voro män af ett intelligent utseende, rikt :klädda i lysande vida pantalonger af sidef och öfverplsgg liknande korta fruntimmersrockar. Strumpor af mörk färg och tvä välarbetade svärd, trädda genom en virkad.silkesgördel, fulländade kostymen. Alla mandariner och höga embetsmän äro klädda på detta sätt. Köpmän, arbetare 0. 8. v. tillåtas ej att bära svärd, och i stället för vida sidenunderkläder bära de tätt åtsittande af groft bomullstyg. Sandaler af balm begagnas,smen aftagas alltid vid inträdet i ett bus. De beticka icke hufvudet, hvars öfre och främre del är rakad. Sam mankomster höllos två gänger i veckan, vid hvilka allt tillgick såsom ofvanför är omtaladt, undantagaudes att vi blefvo bättre undfägnade än första gängen. Sedan de lärt bättre känna vår smak, trakterade de oss med fisksoppa, kokade räkor, härdkokta ägg och särdeles goda friska ostron. Vid ett af vära möten öfverlemnades presenterna frän vär regering. Debestodo af kläden, äkerbruksredskap, skjutgevär o. s. v. och en vacker lokomotiv, hvilken vi satte i rörelse på en cirkelrund bana med en fart af tjugu (eng.) mil i timmentr Vi medförde äfven en elektrisk telegraf af ennllslängd, hvilken uppsattes p3 stranden och sattesiärverksatehet: Denna väckte det största intresse hos Japanerne, ehuru de på intet vis yttrade nägon förvänirg. De förstå sä väl att dölja och kontrollera sina känslor att de aldrig visa tecken till minsta öfverraskning. De äro ett folk af mycket vackrare utseende än kineserna, intelligenta, artiga och gästfria, men stolta, oförsonliga och hämndfulla. Omedelbart före fördragets afslutande gaf kommodoren en bankett för de japanska tjenstemännen på Powhatans halfdäcks De gjorde dervid den amerikanska kokkonsten all möjlig rättvisa och funno isynnerhet smak i champagnen, under inflytandet af hyilken de blefvo så uppspelta och familiära, att en af dem tog kommodoren i famn med sådant eftertryck att dennes cpäletter blefvo uästan sönderkrossade, Innan de lemnade fartyget yttrade kommodoren sin önskan att göra ett slag uppät Jeddo; endast och allenast, som han sade, för att betyga kejsaren sin vördnad, men i sjelfva verket för att på närmare håll få se denna ryktbara stad. Kommissarierna underrättade honom att de ej voro bemyndigade att lemna honom tillätelse dertill; Men han bade ast beslutat att göra fården, hvarföre han följandedag lättade ankar för att bege sig dit. Tolkarne,som: voro ombord på kommoderens skepp, bedyrade att i samme ögonblick han kömrne i sigte af staden, skulle de göra Pari-Kari på sig, d. v: s. utrycka sina inelfvor, och detsamma skulle: äfven kommissarierna göra. Han försökte resonnera med dem öfver: det däraktig af ett sädant beslut; men de svarade lugnt; att de voro här icke för att disputera om lämpligheten eller olämpligheten af deras seder och bruk, utan för att sätta dem i verket om 834 beböfdes. De hade redan afklädt sig ända till närmaste plagget intill kroppen, då kommodoren, som såg att de voro obevekliga i sin föresats, vände skeppen om ochfkastade ankar längre ned i viken. Det hade varit i hög grad tadelvärdt att tillfredsställa vär nyfikenhet på bekostnad af så många lif; vi fingo derföre låta oss nöja, utansatt hafva sett en skymt af en bland de största och märkvärdigaste städer i verlden. Detfinns ej nägra kaminer i Japan. En bränkolsbrasa uppgöres i en liten sandgrop midt på golfvet, och deromkring samla sig van ligen familjens medlemmar, sittande på sina knän, under det de dricka sitt te och röka sina pipor. Ingen stol eller annan möbel står att upptäcka. Vatten tunnor finnas i beredskap framför hvarje hus, liksom på taken, för att genast vara till hands, emedan eldsvådor: äro sä vanliga och så häftiga att stondom hela städer alldeles nedbrännas. Templen, isynnerbet de buddhistiska, äro vackert belägna i förstäderna. Vögen till dem går vanligen genom rader af präktiga träd och vilda kamelier. Det. är stora, enkla bygg nader med höga spetsiga tak, liknande de hus man vanligen finner på kinesiskt porslin. På platsen midt framför finnes en stor klocka, som kallar de troende till andakt, en stenreservoir med vigvatten, jemte åtskilliga plumpa afgndabeläten, huggna i sten. Dör ren är prydd med drakar af ett kuriöst utseende och andra djur, utskurna i trä. Man finner vid inträdet ingenting synnerligt anmärkningsvärdt ; de tomma väggarne och obetäckta bjelkarne gifva det hela ett dystert utseende, : Altåret är det enda föremål som tilldrager-sig någon uppmärksamhet. Det liknar så mycket de romersk-katolska altaren, att jag ej behöfver beskrifva det. Somliga af bilderna på dessa altaren äro till den grad lika dem jag förut sett i Italiens kyrkor, att om de i en bast bytte plats med hvarandra, jag tvifiar på att nägondera af de olika trosbekännarne skulle märka att ågon förändring skett. Presteroa bära radband, raka sina hufvuden och äro klädda på efiahanda sätt med de katolska presterna; gudstjensten ätföljes af klockringning, brinnande ljus och rökelse. I sjelfva verket kan man, om man undantager att korset ingenstädes synes till, lätt föreställa sig att man befinner sig uti en romersk-katolst helgedom. Under sjuttonde seklet blef kristendomen införd af jesuiterna och gjorde under en tid hastiga framsteg, men sedan missionärerna, uppblästa af sin framgång; -begynt föra ett:bögt och trotsigt sprak samt lägga sig uti Pölitiken, blefvo de mäl för den häf tigaste förföljelse. Det uppstod ett så dödligt hat mot portugiserna, aw efter loppet af fyratio ar knappast ett spär fans qvar efter deni och deras religion. Ännu i denna dag fortfar i vissa delar af riket den plägseden att hvarje år offentligt trampa korset un