Aftonbladet – 18 december 1854, sida 2

i ofulikomligt skick rädda det undan förgängelsen; men det är oförlåtligt, det är ett tilitag, nn skamlöshet som förtjenar offentlig näpst, att i dylikt skick uti en bok införa dessa stycken med den uppgiften att de äro abidrag af J. L. R—g.2 — Poetiska blommor af ÅA. G. Virgin. Första häftet. Man finneri detta lilla häfte tvenne omfångsrikare dikter Hoppets engel prisbelönt af svenska akademien, och Minnessång öfver Frans Michael Franzån, prisbelönt at vetenskapsoch vitterhetssamhället i Göteborg, samt dessutom några tillfällighetsdikter, idyller och grafsånger. Författaren utmärker sig ganska fördelaktigt bland hopen f unga vitterlekare genom frånvaron af svulst, pjunk och sentimentalitet. Han har dedicerat sin lilla diktsamling till Herman Sätherberg ; otvifvelaktigt har hans sångmö äfven ett litet sttycke med dennes, i afseende på renhet och flärdfrihet, i hållning och diktion ; man söker dock förgäfves det friska, lefvande, slada natursinne, som genomgår Sätherbergs dikter och gifver dem ett oförgängligt värde. — Evangelisk kalender 1855. Utgifver af !, M. Lindblad. Denna kalender är ehuru redigerad, författad och utgifven af en enda poreon och ehurn allt i densamma bär präseln af ett bestämdt syfte, det religiösa, gan3 a omvexlande till sitt innehåll, och det vore ;nskligt om de öfriga mer eller mindre vittra kalendrarne hvar i sin genre utgåfves med en dan sorgfällig redaktion och efter någon så bestämdt affattad plan som denna. Den inishåller en i tolerant anda affattad artikel om den kyrkliga enbeten, många poemer, bland nvilka flera rätt vackra, åtskilliga kyrkohistoriska skizzer, ett par berättelser, redogöreise för verksamheten inom flera välgörande sällskaper och inrättningar isynnerhet i södra iverge, biografier öfver Gerhard Groot, M. Waibel, Heinr. Miller, Wilbetforce och H. WKail, samt slutligen tvenne afbandlingar af populärt konsthistoriskt innehåll: Bilderna i kristna tempel och om de kristna tempelbyggnaderna,. De stålstick hvarmed kalendern är försedd äro allesammans oklanderliga, ett par (Paulus efter Meissonier och jungfru Maria efter Murillo) utmärkt goda. — Boningen bland bergen. Berättelse för ungdom af G. H. Mellin och Herman Bjursten. var och en vet, att understundom två eller rlera franska författare uppgifvas för ett och annat lustspel, hvilka då arbetat i kompani på det sätt, att den ene utarbetat sjelfva den dramatiska uppränningen, den andre dialogen, en tredje måhända kupletterna. Men huru två svenska författare kunnat slå sig tillsopa att skrifva en liten berättelse för ungdom, det är en sak som är mindre lätt att natfundera. Man torde kanske få antaga, att de producerat hälften hvar och fogat ihop bitarne så godt sig göra lät, eller att den ene utarbetat i detalj en af den andre uppgjord plan, i hvilket fall den sednare dock skulle haft ett arbete som näppeligen förtjente omnämnas, då innehållet är mycket simpelt. Kn svensk landsflykting, som under fremmande namn är bosatt i Schweiz mot slutet af förra irhundradet, blir der af general Massena tvinsad att bli hans tolk och blir derigenom i tillfälle att ur kossackernas lor befria en ung schweiziska, som han älskar och som abbe Vogler vill göra till en stor sångerska, uen som nuppoffrar alla planer om framtida torhet, sedan hennes älskar: räddat och fört neone hem till boningen bland (mellan?) bergen... De törsta partierna i berättelsen äro ke illa tecknade, och hållna i novellistisk il, men den d-rpå följande skildringen af Massenas och Korsakoffs personer och krigföring töjer alltför mycken naivitet för att sunna lämpa sig annat än för mindre barn. — Korsets blomma. Öfversättning från engelskan. En allegorisk berättelse i samma anda som Adams berömda allegorier )Den gamles hemp,, Korsets skugga o. s. v. Här är dock allegorien mera klädd i novellistisk form och måhända ej fullt så begriplig för barn och olärde som Adams berättelser. — Taflor ur naturlifvet aj D. Miller. Denna bok, som bland den öfriga jul-litteraturen intager ett utmärkt rum, innehåller 17 smärre afhandlingar öfver ämnen hemtade från naturbetraktelsens område. De röra sig till en del kring samma saker som Fries Botaniska utflygter,, t. ex. pvårglädje,, pväxtlifvet,, pväxtindividen m. fl., men genom undvikande af alla vetenskapliga konstord och genom ctt i högsta grad populärt skrifsätt, som på en gång erinrar om avtodidakten och naturforskaren, den praktiske trädgårdsmästaren och poeten, lämpa de sig för en ännu vidsträcktare läsekrets. Särdeles intressant är En blick på Sveriges flora från blomsteriälskarens och blomsterodlarens synpunkt; likaså betraktelserna om trädgårdskonstens förhållande till naturen, de förändringar växterna äro underkastade genom odlingen, ,växternas bestämmelse. — Familjen Tutings lustresa till Bomarsund. En samling karrikatyrer af gammal bekant hand, framställande de äfventyr, som en borgarfamilj från Stockholm, bestående af cen något till åren kommen man, som till sitt yttre och sina fasoner röjer den gamla nobiskunden,, hans unga hustru och tvenne gossar, måste utstå på sin färd för att bese den engelska flottan och det märkvärdiga Bomarsund. Flera af dessa teckningar äro onekligen af en ganska stor komisk effekt, men effekten af det hela hade blifvit ännu större om tecknaren icke allt för mycket uttänjt de särskilta situationerna i flera bilder, utan nöjt sig med de roligaste hufvudmomenterna. — 200 charader af Wilhelmina. Charaden är en genre som nu för tiden alldeles råkat i glömska; nu lefvande äldre personer minnas väl den tid, då den stod i mycket högt flor. Om man också icke numera kan tillerkänna den något vittert värde, så kan den dock för illskapsnöjet vara ett lika godt medel som skilliga andra slag af tankelekar. — Förf. synes ega en stor fyndighet på detta fält och hennes lilla bok torde kunna påräkna icke så få afnämare. RÄTTEGÅNGSocu POLISSAKER. Målet emellan boktryckaren Ekbom och kommis3