Aftonbladet – 16 december 1854, sida 1

STOCKHOLM, den 16 Dec. Utrikes Horrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 8 Dec. Aldrig har väl en större öfverraskning egt um, än den fom vederfors den preussiska diplomatien genom Österrikes alliansfördrag med vestmakterna. Tillöggsartikeln af den 26 Nov. var undertecknad, och man trodde sig derigenom ha gjort sitt yttersta. Ryssland var också straxt tillhands och tänkte att genom sina vanliga intriger draga vinst för sig af den nya situationen. Genom det skenbara antagandet af de fyra garantierna skulle tilläggsartikeln vara expedierad och Österrike åter bragt till sin förra neutralitet. Då inträffar plötsligen den underrättelsen att Österrike, då det genom tilläggsartikeln var säkert om Tyskland, icke lemnat Ryssland något ögonblicks tid till någon vidare diversion eller exploitation af denna artikel, utan genast sex dagar derefter ingått ett förbund med vestmakterna i Hr v. Manteuffel på sin sida blef först den I Dec. genom grefve Esterhazy underrättad om det förestående afslutandet, såsom Österrike hade lofvat i sina noter af den 9 Nov. Det återstod sålunda endast så mycken tid att man kunde pr telegraf bifalla eller protestera. Preussiska sändebudet i Wien hade icke erfarit någonting. Det ryska partiet (med hvilket jag ej vill identitiera hr v. Manteuffel, eburu hans neutrala politik indirekt endast kommer Ryssland till godo) har varit fullkomligt mystifieradt. Ännu den 1 Dec. skref furst Gortschakoff i Wien till en vän i Berlin: I afseende på Österrike kan man vara fullkomligt lugn; det förblifver neutralt och tänker allsicke på att träda i någon allians med vestmakterna ! De preussiska officiösa kor:espondenterna, som äro berömda för sina förvrängningar och osanningar, hade å sin sida meddelat såsom ett säkert faktum, att Österrike i en förtrolig depesch förbundit sig att icke företaga någonting mot Ryssland och icke göra några vidare steg utan fullständigt bifall från Preussens sida. Isynnerhet utmärker sig i sådant hänseende en Berlinerkorrespondent i Börsenballe; knappt hade bläcket torkat, hvarmed denne, i många blad för ministerens räkning verksamme korrespondent nedskrifvit sin officiösa lögn om denna Österrikes förpligtelse, innan telegrafen med ens neåref hbela hans väfnad af osanningar, och förkunnade att den orientaliska frågan gjort ett steg framåt och att den europeiska neutralitetskonspirationen åter hade erhållit en fruktansvärd stöt. Hemligheten var, såsom man kan se, väl bevarad, och man försäkrar till och med att det häftiga språk, som engelska och franska blad dagarne förut förde mot Österrike, var föranledt från högre ort, för att föra Ryssland bakom ljuset. Detta lemna vi derhän. Men mycket lustigt var det nu att förnimma de preussiska ministeriella bladens och korregpondenternas språk: Nu är Preussen på det klara i afseende på Österrikes ställning! Nu veta vi, att Österrike icke slutligen skall förena sig med Ryssland. Nu kan också Preussen, efter hvars ingifvelse och påyrkande traktaten med vestmakterna blifvit afslutad (sic!), intaga sin position o. 8. V. Återstår att omnämna hvilken sensation fördragets afslutande väckt i härvarande liberala kretsar. Dess innebåll är ännu icke närmare bekant. Man vet blott att det tolkar de fyra garantipunkterna i vestmakternas anda och mening, och att om Ryssland icke till den 1 Januari 1855 ovilkorligt antagit dessa punkter, Österrike skall med vestmakterna ingå en militärisk konvention, för att genomdrifva de fyra garantierna. Ryssvännerna säga visserligen: men Ryssland har ju redan antagit de fyra garantierna., Lyckligtvis är den offentliggjorda ryska noten af d. 6 Nov. tillräcklig att nedslå denna osanning. Ryssland antager de fyra garantierna, men naturligtvis med en tydning som beröfvar dem all betydelse och gör dem till otsatsen af hvad de skulle vara. Och detta fvermodiga förmyndarespråk i afseende på Tyskland! Långt ifrån att afsäga sig protektoratet i Orienten, vill ezaren hädanefter som förr utöfva ett protektorat öfver Tysk