Aftonbladet – 15 december 1854, sida 1

FAMDV OYDNS YRRASVTI BYHRG BRYGGA I Helsingör. d — i——— Vetenskaps-akademiens sammantråde den 13 December. Under denna sammankomst förekom, bland andra ämnen, följande : Till Berzeliansk stipendiat utnämde akademien den af filosofiska fakulteten vid Upsala universitet i förslagets första rum uppförde studeranden af Westmanlands och Dala nation C. E. Bergstrand. — Hr Huss redogjorde för innehållet af det af d:r Savoyen detta år utgifna arbete: Nouvelles etudes philosophiques sur la dågåneration -physique et morale de Ihomme. — Hr Erdmann föredrog en uppsats af hr Rhien rörande guld-distrikternas i Kalifornien geologiska beskaffenhet, såsom svar på några af kejs. naturforskaresällskapet i Moskwa framställda frågor. — Hr Mosander hade ingifvit en skriftligen affattad redogörelse för innehållet af det till honom remitterade arbete af hr Georges Ville: Recherches experimentales sur la vegetation; ändamålet med dessa undersökningar har hufvudsakligast varit att bestämma huruvida luftens qväfve direkte upptages af vexterna, och under hvilka omständigheter detta sker. — Hr S. Loven meddelade åtskilligt om den nyligen aflidne professorn Edvard Forbes vetenskapliga arbeten och några anmärkningar om Mollusk-slägtet Chitons utveckling. — Hr Edlund afgaf en af hr Lindman inlemnad uppsats: Om upplösningen af numeriska equationer af tredje graden. — Hr Wahlberg uppläste ett från magister K. A. Holmgren i Upsala insändt meddelande rörande de i Godgårds socken af Norra Östergötland och på hemmanet Linnehults egor befintliga större och mindre grufhålor, dels fullständigt igenvallade, dels sådana der mossbildningen mer eller mindre framskridit, och hvilka, då uppw gifter icke saknas när grufvorna sista gången upptogos, erbjuda ett tillfälle att observera mossbädden under dess olika utvecklingsstadier. M Hr Whlberg uppläste äfven ett bref från sin bror, vår berömde resande landsman, ingeniör J. Wahlberg, som för närvarande befinner sig i Södra Afrika, på sin andra resa i denna verldsdel. Nämnde bref är af det intresse, att det är oss ett nöje att här nedan kunna meddela detsamma åt våra läsare. Det lyder så: Missionärstationen Schippmansdorf i Damaraslandet d. 22 Juni 1854. Min färd från Capstaden till Hvalfiskviken orma bord på tbe Witch of the Wave gick temligen längsamt. emedan fartyget under vägen intog guanolast. Härunder måste alla mina saker stå på däck och ehuru betäckta, fullyrdes de helt och bållet af det fina Guanodammet; cn ersättning för allt detta obehag var att jag fick tid att erhälla ätskilligt från de små öarne längs kusten, nemligen Possession-Island, Long-Island (pä hvilken vi ibjelslogo omkriog 50 st. Octarier, af hvilka jag preparerade en gammal hanne), Halifax-Island, Penguin-Island, Ichaboe, Mercury-Ieland. Pinguiner af den allmänna arten, 4 arter Grecalus, Podiceps auritus (nigricollis Sundev.), Sula melanura, ett par Lazus-arter samt Heematopus capinug och några vanliga vadare voro nästan de enda foglar här förekommo. Höraf synes mig kanhända 2 Graculusarter nya, åtminstone har jag dem ej upptagna bland mina afrikanska foglar. Jag kallar den ena Graculus coronatus, men hinner nu ej sända beskrifningen. Den 22 Mars afseglade vi från Taffelviken och den 14 April apkommo vi till Hvalfiskviken, hvarest millioner döda fiskar, dels flytsnde på vattnet dels i högar uppkastade på stranden, förpestade luften. Tusentals Tärnor, Flamingos och Lestrisarter m. fl. vistades här. Jag erhöll tvenne arter af Lestris, den ena en liten mig obekant, den andra Jiknade Pomsrina; mina saker landades på den låga sandiga hafsstranden, mitt tält uppslogs och vi ordnade oss på bästa vis, samt skickade en Namagua med bref upp till missionären Bam, till hvilken jag hade rekommendationsbref, med anhällan om oxar. En natt steg vattnet sä högt, att vi voro rundt omflutna såsom på en liten ö. Vi fångade mycket fisk som uppkastades af vågorna och sköto flamingaos till föda. Efter några dagar kom ett spann oxar, och jag begaf mig af med ena vagnen; under vägen gel nom den djupa sanden afbröts tistelstången, men vi arbetade oss dock fram till en stor sandslätt; här förmädde oxarne ej mera, utan jag mäste äterskicka dem och afvakta andra friskare; under denna tid rymde en natt allt mitt folk som jag medtagit från Capstaden och lemnade mig ensam vid vagnen. Hr Bams folk ankommo dock om aftonen följande deg med andra oxar, så att jag lyckligen anlände till hang bostad Scheppmansdorf. Några dagar derefter fick jag äfven min andra vagn med Lindholm och den ende trogne kusken Jakob, hit upp. Nu återstod ait skaffa egna oxar; för detta ändamål byrde jag 3 Nsmaguas och 2 Damaras med 5 ridoch packoxar och begaf mig jemte 3 hundar och något bytesvaror 1å väg till Swakapfloden den 10 Maj. I 20 mmar gingo och redo vi utan uppehåll öfver en ofan sandslätt och nådde sedan floden, hvars bädd var vdig och utan en dropps synligt vatten; men PÅ sina ställen kunde man medelst gräfning 2 å 3 ic: djupt erhölla sädant. Vi följde floden uppät till nära Ortjembingue och vandrade härifrån genom vildmarken I VEskams (varmt vaiten), Jonker Africanus den m maquahöfdingens residens. Här unde att fyra dagar före min ankomst hade ; ding blifvit anfallen af 6 andra Namaquahöfdingars förenade styrka, men att han lyckligen slagit dem tillbaka. Han sjelf jemte en 60 man, alla beväpnade