Aftonbladet – 14 december 1854, sida 2

dels ur lifvet, dels ur sagan och allegorien, hållna i en flärdfri stil och illustrerade med nätta träsnitt. — Vjolblomman. Toilettkalender för 1855. V.stficksformat; elegant omslag; tre ordinära stålstick; några poemer och novelletter; — piece de resist:nce: Sista solförmörkelsen, af H. Bjursten. Om tullen och priset på sidenvaror. T:!l Red. har blifvit, med begäran om införande i Af.onbladet, insänd en af några sidenfabrikanter i hufvudstaden undertecknad uppsats, riktad emot en Red:s artikel i bladet för den 4 dennes, föranledd af ätskiliga fabriksoch handtverksintressens till regeringen ingifna petitioner om fortfarandet af förbuden emot införsel af för närvarande icke tillåtna sidenoch bomnullsväfnader samt färdiggjorda kläder, dels på obestämd tid, dels ätminstone under två års tid. Då vi uppfylia insändarnes önskan, kunna vi likväl icke medgifva riktigheten af deras anmärkningar mot sifferuppgifterna i vår artikel, och för att än ytterligare bestyrka dem, skola vi bifoga några upplysningar, sedan vi först meddelat den insända uppsatsen, så lyda: de: Uti Aftonbladet för den 4 dennes fanns införd en artikel, synbarligen åsyftande att väcka harm emot åtskillige fabrikanter för sin till konungen ingifna petition om något anstånd med verkställigheten af rikets ständers beslut om införselsförbudens upphäf vande å vissa manufakturartiklar. Erribland hafva synnerligen sidenfabrikanterne varit föremål för artikelförfattarens utgjutelser. Detta kunde äfven haft nägot skäl för sig, om de uppgifter, som i artikeln lagts till grund för påståendet om tullafgiftens förhållande till varuvärdet, voro grun! dade. Att visa det misstag författaren härutinnan begått, är ändamålet med närvarande uppsats. Hela styrkan i artikeln ligger egentligen i ett påstående att medelpriset ä tillverkadt gros de naples, sattin och taft utgör bko rdr 18: 32 sk. pr E, och deraf drages sedan ganska rigtigt den slutsatsen att den tull af bko rdr 4: pr , som under nyss slutad riksdag bestämts för nämnde väfnader (förr till införsel förbjudne) skulle lemna fabrikanterne med tillägg af de additionella afgifterna ett skydd af 25 procent. Med anledning häraf intyga undertecknade fabrikanter under edsförpligtelse, att under de 5 sednare åren eller från 1850 tills December 1854 medelpriset å svart, hvitt och kulört gros de paples, sattin och taft, tillverkade af silken direkte förskrifne från Turin, Milano eller Lyon, utgjort med tillägg af arbetslön och oundvikliga omkostnader cirka bko rdr 29: pr . (Såsom verifikationer för denna och öfriga här gjorda uppgifter finnas så väl originalfakturor, som fabriksoch färgareböcker för nämnde är att under en månad från nedanskrifne dag tillgä på undertecknade Casparsson Schmidts kontor.) Af detta medelpris på den tillverkade varan, så som den kostar fabrikanten sjelf, utgör den afrikets ständer bestämda tullafgiften, 4 rdr bko pr tb, endast cirka tretton och 3, (13?,) procent, hvilket sä ledes skulle blifva det skydd som genom tullen lemnas, ä tillverkningsvärdet räknadt. Upptages äter försäljningsvärdet, så blir skiddstullen naturligtvis ändå lägre. Artikelförfattarens påstående att intet skydd bör beräknas för värdet af rudimaterien är en åsigt som, enligt hvad af europeiska tulltaxor kan inhemtas, ej gjort sig gällande hos något lands lagstiftare, och bör minst kunna tillämpas i Sverge, der inga kommissionslager af råa silken finnas, till följe hvaraf sidenfabrikanterne utom en kostsam transport för råsilket måste underkasta sig att å den dyrbara rudimaterien betala: Provision för uppköp af silket; Dito för aecept af vexlar; Vexelstämpel, courtage, assurance m. m., uppgående till cirka 3 procent af inköpspriset. Dessutom tillkommer den kännbara ränteförlust, som härvarande sidenfabrikanter måste ä råämnet vidkännas först genom den långa tid af vanligen öfver en må nad som åtgär för hvarje bals hitkomst från Italien, och sedan synnerligast genom nödvändigheten för dem att hvarje är redan i September på en gång införskrifva så stort lager af det dyrbara rudimateriet, att det mä förslå till fabrikernas drifvande under cirka 6 mänader eller tills dess sjökommunikation äter öppnas; — olägenheter som i många afseenden äro ganska betungande. Om några silkesbalar måste införskrifvas under vintern, blir afsändningen hit öfver Danmark högst kostsam och hvad värre är riskabel, emedan silket stundom illa skadas under den långvariga transporten på deligencer. Avad slutligen de i artikeln omnämnde kinesiska, bengaliska och levantiska silken beträffar, som Englands sidenfabrikanter sägas använda (hvarå prisen blifvit synbarligen genom tryckfel alldeles orätt uppgifne), sä äro dessa sorter för lång tid sedan äfven här kända, men kunna för sin groflek, ojemnhet och i allmänhet däliga qvalit egentligen härstädes rom i utlanden användas endast för vissa halfsiden och några få ordinära helsidenväfnader. Stockholm den 11 December 1854. Casparsson Schmidt. K. ÅA. Almgren. L. Meyerson. Samson Elliot. Simon Hirsch J:son. Edv. Lin. L. J. Hjerta, som ej undertecknat den omförmälde petitionen, biträder likväl till alla delar förestående uppgifter och den ansvarighet hvarmed de äro lemnade. Prisuppgifterna ä fransyskt taft, gros de naples och satin äro, såsom också uti den angripna artikeln anföres, hemtade utur frankfurtska tullkongressens år 1848 utarbetade förslag till tulltaxa för det förenade Tyskland: Denna kongress bestod af deputerade för handelssocieteterna i alla Tysklands ansenligare handelsstäder, ända ifrån Memel och Königsberg, Danzig, Breslau, Stettin, Berlin, Hamburg, Lybeck och Frankfurt 0. 8. v., ända till Emden, Aachen och Cöln. En i afseende på varukännedom och prisförhällanden mera sakkunnig oeh erfaren lagstiftvingskommittå för utarbetningen af en tulltaxa har följaktligen sannolikt aldrig förut varit samlad, och de särdeles rikhaltiga bilagor till arbetet, just innehållande varuoch pris vppgifter, attestera också detta förhållande. Att de i vår artikel åberopade prisuppgifterna, hemtade ur ett sådant arbete, som, tryckt och spridt, blifvit underkastadt bela den europeiska handelsverldens kontroll och bedömande, skulle kunna vara i nägon mån oriktiga, kunna vi så mycket mindre antaga, som det i arbetet tillika uttryckligen tillkännagifves att de ncterade priserna äro fransyska fabrikspriser samt siffrorna dessutom fullkomligt öfverensstämma med prisuppgifterna i det jemväl af oss åberopade handelsstatistiska arbetet af Junghans: Tulliöreniogens framskridande. fem sorter fransyska tafter, bvarå priserna anföras, utgjorde medelvärdet 1211 Thaler och 26 silfvergroschen pr tullförenings centner, som efter 117. 1 sv. viktualievigt pr centzer gör 18 rdr 2 sk. bko pr sv. KE. Å tre sorter gros de naples utgjorde medelvärdet 1331 Th. 15 s-gr. pr centner, eller 19 rdr 40 sk. sv. bko pr sv. ; och ändtligen ä Två sorter satin 1198 Th. 21 s.-gr. pr centner, eller sv. bko 17 rdr 41 sk. pr sv. FT, samt ä alla tre artiklarne säledes medelvärdet i sv. bko 18 rdr 27 sk. 8 rst. pr sv. K. i Det här begagnade och åberopade arbetet skall för hrr sidenfabrikanter vara tillgängligt under en veckas tid på Aftonbladskontoret vid Mynttorget. Vi beklaga, att hrr sidenfabrikanter ställt sin tillverkning så kostsamt, som deras uppgifter föranleda att tro. Det är likväl ett faktum, hvilket ej lärer bestridas, att tyska sidenindustrien, som exporterar ärligen omkring 7000 centner helsidenvaror, eller cirka 280,000 KX i svensk vigt, och halfsidenvaror till närmare hälften af detta belopp, trifves ganska väl och florerar