Aftonbladet – 14 december 1854, sida 1

MARIOULA). Novell af LEO JAOBERT. En morgon då jag vaknade, fann jag ett smutsigt papper med omsorg försegladt. Ingen hade varit inne i mitt rum sedan föregående dagen, och jag blef högst förvånad öfver att finna ett bref, gom kommit, jag vet icke på hvad väg. Jag Ööppnade det darrande, ty jag igenkände Marioulas handstil Jag måste tillägga att denna flicka, för att göra mig till nöjes, hade gjort våld på sin zigenarlättja och sin oliraktighet; hon hade lärt läsa och skrifva. Hennes bref i gjorde på mig en allt för hiftig verkan för att jag skulle ha glömt detsamma. och nu efter två års förlopp kan Jag det ännu utantill. Maroula skref: Trolöse Konstantin, se huru du behandlar den som offrat allt för dig. Då du lärde. känna mig, var jag stolt, lycklg och rik, och du har gjort mig olyckligare, ändigare och I mera förnedrad än den sämsta af dina slafvinnor. Du har låtit bortjaga mig som en hund genom din skurk till vän; ty du har varit så feg att du icke vågat återse mig. Tro digi ej i fred få njuta af ditt brott. Min far, som; sökt upp mig, har sagt, att han känner nog kraftiga trollmedel för att återgifva mig din kärlek. Om det är så, då är det väl, och. jag skall åter blifva din älskade och trogna slafvinna. Men om hans trolleri ej förmår något öfver ditt hjerta, om du tager en annan qvinna, så svär jag att döda dig. Ni fattar min förvåning, då jag läste detta besynnerliga bref. Jag trodde att det var en dröm. Marioula kallade mig trolös! hon som öfvergifvit mig, beklagade sig öfver att hafva blifvit bortdrifven! Jag genomläste ånyo flera å ) Se A. B. n:o 283, 285, 287 och 289. e