Aftonbladet – 12 december 1854, sida 1

För hvad ändamål? På det han skulle döda dig ?o fr föraktfullt leende gick öfver hennes läppar. Jag fruktar icke döden; jag fruktar att lemna dig., ,Hvilken afsigt har du då? sade jag, förskräckt öfver att gissa hennes tanke. Ingen ond. Frukta ingenting. Du vetatt min far är en stor trollkarl. Intet kan motstå hans konst. Han har sagt, att om han kan komma din onkel på några steg nära, skall han få honom att glömma allt hvad han sett denna natt, och att vi gedan skola kunna älska hvarandra, utan att han skall märka det minsta., Låg det i hennes ord en naiv trovärdi het eller en förfärlig ironi? Jag vet deticke; men jag darrade då jag till hälften förutsåg ett brott. Marioula, du är galen ! Ja, galen af kärlek. Men fråga min far om det icke är rena sanningen, som jag säger dig. Hon gjorde ett tecken och bland de vissnade löfven, som voro hopade af vinterblåsten och beiäckta af snö, såg jag något mörkt framkrypa. Detta oformliga föremål reste sig. och jag igenkände den gamle Johan. Jag fasade vid hans åsyn. Han åtnöjde sig med att böja hufvudet till bifallstecken och höll sig i skuggan, vederstygglig, tyst och hotande, en bild af slafveriet och hotet. Du sef, han säger ja! Fort, fort, nyckeln ! Vi ha minst fyra timmar på oss. Detärroer än som behöfs för trolleriet. I morgon skall din onkel icke önska något bättre; i morgon skola vi älska hvarandra mer än någonsin! O, min Constantin! hvilken sätlhet! Du vet ännu icke huru jag kan älskalb Hon framsträckte sitt hufvud emellan gal