Aftonbladet – 7 december 1854, sida 2

starkt galler, som trotsade hvarje försök till inbrott. Jag kastade ögonen ät t.ädgården. Ehuru natten var underbart klar och mildt upplyst af månen, märkte jag intet misstänkt. Grefven, tänkte jag, måste ha varit ett offer för något bedrägeri. Natten passar verkligen för sådant: den hr spöken i luften. Det rom för mig bott varit en dröm har för honom blifvit en komplett andesyn. Efter denna reflexion återg ck jag till mitt rum och fann der Constantin alltjemt utsträckt på sof:san och i den fysiska och moraliska förslappniag som följer på häftiga nervösa kriser. Komp, sade jag och försökte le, det tyckes som ert slott skulle vara förhexadt; jag drömmer om andar, och ni ser dem. Jag trodde i början att tjufvar för ökt något inbrott, men . . Om det icke vore annat! svarade han bittert leende. Huru, skulle icke redan det vara alltför mycket? Hvad har ni då sett? Ni kommer att anse mig för tokig, och himmelen gifve att jag det vore. Men tyvärr, det der är blott alitför verkligt. Jag har alla mina sinnen; jag har igenkänt honom, min stackars onkel. Min Gud, hvad hans ansigte var förändradt, alldeles blekt, blekt som döden! Och omkring honom Jliksom en hvit dimma, som förlorade sig i månens blåaktiga sken. Det ar tredje natten j jag ser honom. Han lutade sig denna gäng ända ned öfver min bädd. Han har ingentiog sagt, men jag har förstått dessa stumma tecken. Jag skall dö. Nå, må döden kommal Allt är bättre än detta förfärliga lif. Lugsa er! ni är en kastboli för någon hallueination. Det är den qvalmiga hettan i Augusti, som förslappar hjernan, och...