Aftonbladet – 7 december 1854, sida 2

Nej, sade han och skakade hufvudet, nej, det är icke sådant. Om ni kände mitt tif, skulle ni förstå hvarföre de döda uppstå ur grafvarne, och hvad min onkel kommer att förkunna mig., Jag känner icke er historia; om jag kände den, skulle jag kanske kunna bjuda er något bättre än nägra hvardagliga trösteord; men jag är på förhand säker, att i de händelser, hvilkas hågkomst förorsakar ert grubbel, finnes endast olyckor. Ack, jag ville tro det. Hvad ville jag icke gifva för att vara öfvertygad, att allt det der icke var annat än ett olyckligt ödes skickelser! Nå väl! berätta mig er lefnadshistoria, om ni behagar. Hvarken ni eller jag, tror jag, har stor lust att sofva. Om ni vill, så vaka vi till dager och hvila oss sedan under morgonens svalka, Låtom oss emellertid språka litet. Vi spräkade också, i början om likgiltiga saker, men sedan, liksom om ett gemensamt föremål för våra tankar alltid återförde oss ill samma ide, slutade grefven med att berätta för mig sin lefnad och den olyckliga ändelse, på hvilken jag väl flere gånger hört längyftas, men som ingen hade kunnat förslsra för mig, emedan hemligheten i sjelfva verket f. rblef mellan Konstantin och två anIra personer, som skola spela en rol i denna erättelse. TI. Jag var ännu baro,, sade han, då jag för orade mina föräldrar. De lemnade mig blott n medelmåt.ig förmögenhet, men jag hade j n ganska rik onkel och var dennes endal rfvinge. Han hade aldrig gift sig. Genom. tt långt vistande i Smyrna och Konstantino! el hade han fått smak för turkarnes seder :