utan vapen och under natten! Man märker väl att ni ej är hemma här i landet. Denna skog är icke alltid säker. Jag har hundra gånger varit frestad att låta nedhugga den. Pruth är här mindre djup än annorstädes; len har här ett vad eller kan åtminstone passeras af dem som äro bekanta med densamma, ty några af våra bönder drunknade, då de ville vada deröfver. Men flockar af vandrande zigenare från Bessarabien passera den ofta. På hvad sätt? Jag vet ej... kanske på djefvulens vingar; det vore likväl icke godt att möta dem., Jag trodde att det icke fanns något mera försagdt och modlöst slägte än denna stam. Ja, våra lifegna; de äro vana vid knut och mottaga den med en utmärkt resignation. Men de zigenare, som irra omkring, öfverlemna sig stundom åt sina vilda instinkter. Man berättar förfärliga exempel derpå. Men lemnom denna fördömda stam, från hvilken Gud eller djefvulen någon gång måtte befria Oss I låtom oss supera!l Jag föll i förvåning, då jag hörde en ung man, som var beskylld för en svag böjelse för en zigenerska, uttala så mycket förakt och motvilja för hela stammen. Under måltiden försökte jag att låta konversationen vidröra detta ämne, men min värd gick ej in derpå, och hvarje gång talade han snart med så bestämd afsigt om andra saker, att jaglicke mera ville vara enträgen. Måltiden var slutad för en timma sedan. Vi hade satt oss alla eller snarare lagt oss på en soffa bredvid ett bord, hvarpå te var serveradt, och insvepte oss i den välluktande och söfvande röken af österländsk tobak. Samtalet, aom förut var ganska lifligt, hado blifvit något matt; grefven gjorde icke anspråk på någon liflig uppmärksamhet. Allt som aftonen framskred blef hans ansigte orolig!, och