Språket som de talade var för mig fullkomkomligt obekant. Det var icke wallachiska, det måste ha varit deras stams egna tungomål. Hvad var föremålet för denna öfverläggning? då man såg gubbens anletsdrag vederstyggliga af vrede, och de hotande åtbörder som han gjorde i riktning åt Doulgesti, då man dervid äfven såg den unga flickans sätt att skicka sig, hvilket än var befallande än bönfallande, kunde man knappt betvifla att här var fråga om öfverenskommelse för någon illbragd, kanhända en hämnd, hvarifrån hon sökte förmå honom att afstå, ehuru stundom äfven hennes svarta ögon lifvades af en fruktansvärd eld, och hon vände dem med synbar vrede åt samma håll som den gamle. Scenen saknade ingalunda intresse. Tyvärr må en pantomim vara än så lefvande och än så fullkomlig, så lemnar den likväl alltid någon otydlighet qvar med sina förtretliga luckor, och min lifligt väckta nyfikenhet gjorde att jag beklagade att icke förstå ett ord af zigenarspråket. Slutligen tycktes ämnet vara uttömdt, ty de förblefvo båda tysta. Kanske hade de undanröjt stridigheterna och antagit ett jemkningsbeslut? Efter några minuters tystnad ieste sig den gamle tiggaren hastigt och visade för sin följeslagerska ett slags lina elier snara; han tycktes förklara för henne hvad man kunde göra med detta medel, hvars form och dimensioner afståndet och det inbrytande mörkret icke tilläto mig att urskilja. Liksom en professor i fysiken, hvilken beledsagar sina läror med experimenter, slungade han ena ändan af sin snara mot ett träd med smal och slät stam. Snaran hven genom luften och slingrade sig kring trädet liksom en orm. När den unga zigenerskan såg detta, utstötte hon ett genomträngande skrik och kastade sig