Aftonbladet – 5 december 1854, sida 2

— Vi hafva från Upsala mottagit åtskilliga insända artiklar, hvilka vi, dels i anseende till ämnenas beskaffenhet och obestyrkta uppgifter, dels till följe af vårt knappa utrymme icke ansett oss kunna i bladet intaga. De hafva angått universitetets drätselverk, hvars mindre tillfredsställande skick Rikets Ständers revisorer hafva vitsordat; juridiska fakultetens redlöshet och den af konsistorium föreslagna åtgärden att sätta kamreraren till examinator i den lediga professionen i folkrätt m. m.; åtskilliga oordningar rörande polisen, hvaribland uppgifves att åtskilliga studerande blifvit på gästgifvaregården eller på gatan derutanför rånade, utan att myndigheterna tillräckligt noga undersökt förhållandet; bristande anordning å akademiens sida af läkarebiträde för den studerande ungdomen under kolerans hemsökelse, så att, enligt uppgift, studenter, som å sundhetsbyråerna sökt läkarevård, blifvit afvisade derifrån med uppmaning att vända sig till en enskild utmärkt, men af sin praktik starkt upptagen och af inga särskilda åtaganden såsom koleraläkare förbunden läkare, endast på den grund att denne brukar sköta studenter, O. S. V. Särskilt hafva vi blifvit anmodade att fästa uppmärksamheten på vigten deraf att offentliga föreläsningar måtte hållas på modersmålet. Hvem skulle hafva trott att vårt goda svenska tungomål stod i fara att utträngas från professorernas katedrar? Och likväl är det förhållandet med åtminstone en lärostol. edan man i Lund strider om klassicitetens förfall — vi mena professor Eks famösa programm vid sista rektorsombytet, som egentligen var en pamflett, riktad mot några uttryck i d:r Kahls bekanta arbete Tegner och hans Samtida,, af den syftning att den Tegnerska periodens höga klassicitet nu var på förfall, och d:r Kahls vältaliga och qvicka svar på denna pamftett; — medan man sålunda vid rikets yngsta universitet undersöker förhållandet mellan den klassiska lärdomens och den klassiska virtuositetens ståndpunkt förr och nu, söker i Upsala professor Spongberg att uppehålla de klassiska traditionerna genom att hålla sina föreläsningar öfver grekiska språket och litteraturen — på latin. Detta förfarande synes hos den studerande ungdomen hafva framkallat ett lifligt ogillande. Vi vilja ej upprepa de bittra anmärkningar deröfver, som varit framställda i tidningen Upsala och i enskilda skrifvelser till redaktionen. Men vi tillstå att vi ej kunna finna tillräcklig grund för ett sådant val af språk till föredragning, hvilket, äfven om det efter universitetets statuter kan anses tillåtligt, synes oss långt mera passande för medeltiden och klostren än för våra dagars inrättningar. Måhända har professor Spongberg haft för ögonen exemplet af den berömde tyske filologen J. Gottfried Herman, som gaf sina föreläsningar öfver grekisk språkvetenskap på latin och uppträdde i katedern