Aftonbladet – 5 december 1854, sida 1

sluten om afskaffandet af bördsrätten i stad, om qvinnas rätt att vid viss ålder varda myndig och om s. k. naturliga barns arfsrätt efter moder; äfvensom genom det af Kgl. M:t ännu icke pröfvade förslaget om upphörandet af spöoch risstraffen somt den offentliga kyrkoplikten och nu sednast om en utvidgad testamentsrätt, ehurn den sistnämnde beklagligen i sista timman kommit att förfalla. V:sserligen hade man jemväl i dessa hänseenden önskat vidsträcktare förbättr ngar i lagarne och isypnerhet mer omsorgsfullt utarbetade lagförslag; men då den nuvarande regeringen uti denna vigtiga gren af samhällets angelögenheter helt och hållet lagt armarne i kors och nära nog med ett slags motvilja synes möta hvarje derutinnan gjord framställning, hvarken kan eller bör man begära alltför mycket af så sammansatta utskott och en sådan representation som den närvarande. Till och med inom den ekonomiska lagstiftningen hafva från ständerna högst genomgripande förslag utgått, t. ex. i råga om stängselskyld gheten och skogshushållningen, om en ordnad antihierarkisk tillsyn öfver skolorna och undervisningsväsendet samt en närmare så högst behöflig uppsigt öfver stiftsstyrelserna medelst ett särskildt ecklesiastikkollegium, om inrättande af ett statistiskt embetsverk m. fl. Om således, å andra sidan, man haft rättmätiga anledningar att beklaga Rikets Ständers likgiltighet t. ex. i allt som haft sammanhang med de s. k. politiska och konstitutiva frågorna och den bedröfliga intolerans, som gjort sig gällande i de s. k. religiösa, samt slutligen den blinda beredvillighet, med hvilken ständerna, snart sagdt utan allpröfning, gått regeringens anslagsfordringar till mötes, bör man likväl, såsom vi ofvan yttrat, vara tacksam för det goda som blifvit uträttadt, och endast önska att verkställigheten å regeringens sida måtte motsvara Rikets Ständers anspråk och önskningar. Men om vi än i detta hänseend2 hysa de mest grundade tvifvelsmål, med blicken på den nuvarande styrelsepersonalen, så skola vi likväl vara de första att erkänna vårt misstag, såvida det verkligen skulle visa sig vara möjligt för en minister så sammansatt som den nuvarande att bringa de flera af Rikets Ständer fattade, af styrelsen beroende beslut till önskad och nöjaktig verkställighet och närmare utveckling. Om emellertid alltför många stötestenar härvid skulle möta, bör nationen likväl .hoppas, att den praktiska nödvändigheten och sakernas omutliga tvång snart nog måste framtvinga det ombyte af den verkställande maktens organer, som det allmänna tänkesättet hela landet fordrar och hvarom de riksstånd, hvilka väl lära böra i främsta rummet representera landets och städernas befolkning, redan öppet uttalat sina önskningar. Vi återkomma snart till en utförligare redogörelse för Rikets Ständers verksamhet, och blifva då i tillfälle att betrakta äfven medaljens frånsida och isynnerhet de flera nelt egna samverkande förhållanden, hvilka inder det vi ega den med hänsigt till lanlets inre angelägenheter mest sömniga ch stillastående styrelse Sverge troligen aft efter 1809 års statshvälfning, likväl yckades att åt 1854 års riksdag gifva en i lera hänseenden mera frisk, lefvande och vå praktiska resultater rik karakter än nåson annan under samma tidrymd.