Aftonbladet – 5 december 1854, sida 1

rop af glädje och öfverraskning undslapp mig, då jag igenkände grefve Constantin B..-. Grefve Constantin B... var en af de rikaste och mest älskvärda representanter för den unga moldau-wallachiska aristokratien; bjertlig, gästfri, emottog han på ett nobelt sätt i sitt hemland fremlingarne. Det hade för mig varit lätt att komma i bekantskap med honom, ehuru jag icke haft annan rekommendation till hans välvilja, än att komma från Paris, der han länge vistats och hvilket han alltid älskade. ag hade sålunda kommit i tillfälle att uppskatta hans behagliga och lediga väsen, fritt från fördomar och ganska öppet för alla våra moderna ideer. En af bans onklar hade lemnat honom en stor förmögenhet, och ehuru Constantin gjorde matt bästa, så kunde han likväl knappt medhinna att använda sina inkomster. Ung, spirituel, rik, kunde han icke undgå att hafva många afundsmän. Dessa hämnade sig genom förtal på hans lycka och hans goda egenskaper. 0 bop af dessa falska historier, som spridas med låg röst, så att hela verlden må bättre lyssna till dem utan att någon visar sig hafva hört dem, voro i omlopp rörande honom. Man hviskade (han skulle icke ha tvekat att säga det helt högt) besynnerliga saker om en passion af sämsta smak som han haft för en ung zigenerska; och man gick ända derbän att på hans onkels plötsliga död göra hänsyftningar, hvilka voro lika ohyggliga som föga sannolika. I samma ögonblick man fick se grefven, förföllo alla dessa illvilliga uppfinningar ef sig sjelfva. Det var icke samvetsa get, man läste på hans af förtidiga fåror veckade panna och på hans något bleka anlete; det var ledsnaden vid ett lif utan bestämdt syftemål och den clust som uppkommer då utmärkta egenskaper förblifva overksamma; det vär kän lan åf att hans fäderses