Aftonbladet – 2 december 1854, sida 3

vore DÅ di Å istjenstemannen bevä vore pist organiseradt, är polistjen i P nad endast med battong. Hr Björck genmälde hi Almzrens vitsord om motionärens erfarenhet med de : yttrande, att den, sem kunnat föreslå, att tulltjens e e Å männen, för att göra siy åtlydda skulle få begagn: Welävapen, vore icke rätta person att åberopa säson antoriiet i denna fråga. Punkten afslogs. PLE.SA I DAG F. M. Ridderskapet och Adeln. Lag utskottets utlätande n:o 66, 2Såehde utvidgad testamentsrätt, föredrogs. a de Frih. Lehbinder ansåg att utskottet bordr Ef afgifna motionerna i denna fräga utan afseenav, —e denstund det ej kunnat medhinna granskningen dera,, så som behöfts för att kunna förändra nu gällande författningar, hvilken förändring skulle föranleda genomgripande rubbningar i nu varande arflagar; och anhöll derföre om afslag. För afslag talade äfven hr v. Hortmansdorff beklagande att man vid slutet af riksdagen ville genomdrifrva en förändring af så vigtig och vädlig beskaffenhet. Ansåg att grunden till det framlagda förslaget vara änger öfver den lika arfsrätten, och att man ville genom utvidgad testamentsrätt tage igen förlusten. Då man insett sitt fel, borde man ätergå till den gamla goda lagen, eller ock att införa fideikomisser. Hr R. T. Cederschjöld yrkade äfven afslag, emedan en utvidgad testamentsrätt skulle verkställas på bekostnad af baras och bröstarfvingars rätt. För bifall talade: hr Dalman, som dock skulle önskat en mera utvidgad testamentsrätt, grefve E. Sparre emedan hehofvet af dylik rätt vore könnbari bäde i stad och land. I stad, der en större förmögenhet kan samlas på en hand, är den högst af nöden, för att genom den kunna fortsätta fadrens eller testators rörelser, och å landet är känsla naturlig och ganska vanlig att se jordegendomen ostyckad. Grefve Lagerbjelke: Testamentsrätten är i synnerhet nu i stad oefterrättlig. Det föreslagna är en förbättring, hvarigenom egendomen kan bibehållas ostyckad inom slägten. Grefve Björnstjsrna förklarade sig icke vara jurist men adelsman, och ansäg att en adel i ett konstitutionelt samhälle nödvändigt mätte ega jordegendom, hvarpå talaren anförde Englands exempel. Som genom förslaget jordegendomen kunde bibehällas, sä yrkade tal. bifall. Förslaget afslogs mad 29 röster mot 27. Lagutskottets utlåtande n:o 67, angående lbegagnaode af graverade anvisningar, bifölls. Statsutskottets memorial n:o 378, med förslag till sista afdelningarne af riksgäldskontorets nya reglemente bifölls. D:o n:o 382. 383 och 384 , i anledning af äterremisser i riksgäldskontorets reglemente, biföllos. Bankoutskottets memorialer n:ris 96 och 97 biföllos. Lagutskottets betänkande n:o 68, om förhöjdt ansvar för utsläppande af oringadt svinkreatur, bifölls. Lagsamt allmänna besvärsoch ekonomiutskottens memorial n:o 42, angäende förändring i skogshushållningen, bitölls. Presteståndet. Statsutskottets betänkande N:e 377, med förslag tili stadganden i riksgäldskontorets reglemente angående detta verks iokomster och upplåning emot fonderade statsobligationer samt uppbörden uch redovisningen at de ingående bevillningsmed flera medel, bifölls. Lagutskottets betänkande N:o 67, i anledning af väckt motion om upphörande af förbudet emot tryckts: eller graverade invisningars begagnande emellan enskilda personer. i Riksarkivarien Nordström yrkade äterremiss på betänkandet af flera skäl, men förnämligast att föreskriften stode i strid med hvad som är lag för invisningar på banken, hvilka skola vara med handskrift uppsatta. Prosten Euren delade samma öfvertygelse, ehuru han ej kunde vänta vidlyftig behandling afut skottet. Doktor Björkman ansåg bäst att gä rakt p: saken och afslä frågan, hvilken kunde hafva flera vådor med sig. Talaren erinrade, att Hammarsköldarne ej ännu fallit ur minnet, och det här vore blott ett nytt sätt att få dylika assignationer, hvilka folk ej kunde neka att emottaga i svang. Riksark varien Nordström fortsatte sitt yrkande på återremiss, emedan flera med hufvudfrägan i sammanhang stäende detaljbestämmelser saknades. Betänkandet återremitterades. Sammansatta lagsamt allmänna besvärsoch eko: nomi-utskottens betänkande N:o 42, angående förändrade föreskrifter i afseende på skogshushällningen i riket, bifölls. Statsutskottets utlåtande N:o 378, med förslag till sista afdelningen i riksgäldskontorets reglemente. Vid den paragraf af reglementet, som utlofvar ät de tjenstemän, hvilka skola f4 med de fonderade statsobligationerna att göra, samma aflöning som tillkommer tjenstemän af motsvarande grad i baoken, påminde riksarkivarien Nordström om, att i banken finnas två kommissari aflöningsgrader, och trodde attaf paragrafens ordställning något tvifvel kunde uppstå ull hvilkendera kategorien en kommissarie i riksgäldskontoret skulle hänföras, samt begärde till den ändan en redaktionsförändring. Doktor Gumelius ansåg deremot stadgandet vara tydligt och berättigande fullmäktige att i högsta lönegraden aflöna en kommissarie i riksgäldskontoret, Vice talmannen förklarade, att otan återremiss någon ändring ej kunde ske och genom återremiss skulle nägon föreskrift i ämnet ej kunna komma till ständ, då tiden ej medgifver en sädan förändring. Riksarkivaren förklarade sig ej vilja påyrka återremiss, då ej förändringen kunde tillvägabringas af ståndet och han för sia del ej vore så tvehögsen, men ville ha förklaringen för at häfva de obotfärdiges förhinder. Statsutskottets betänkanden n:is 382 och 383 biföllos. Samma utskotts betänkende n:o 384, i afseende på föreskriften för fullmäktige i rikegäldskontoret vid låns upptagande, bifölls.