ifrån Mälaren till Eufrat, från Cadix till 10bolsk alla själar och hjertan endast voro upptagne af den väldiga kamp, som en liten hjelteskara med gladt mod ocr segerrikt utkämpade mot den barbariska öfvermakten, ha herrar ministrar och ambas:adörer i Wien, Frankfurt och Berlin endast sysselsatt sig med teoretiskt subtila frågor om offensiv och defensiv, röstpluralitet uti förbundsdagsplenum eller tvåtredjedelar af rösterna, fyra eller två garantier, tyska eller österrikiska intressen O. 8. V. HaRedan länge har Europa ropat sitt quousque tandem, utan att de politiska tusenkonstnärerna deraf låtit i ringaste mån oroa sig. Kanske finna de historien icke mindre tråkig än äskadarne, måhända kunna de liksom de grekiska augurerna icke se på hvarandra utan att le, och veta mycket väl, att allt detta talande och skrifvande blott har till syftemål att fylla den sista lilla parentesen mellan Tysklands neutralitetsagoni och dess tvungna deltagande i striden. Österrike har alltså ännu en gång på diplomatisk väg vunnit en stor seger i Tyskland, det har genomdrifvit alla sina väsentliga fordringar. Preussen erfor, att om Österrike, såsom det hotat, särskildt hade vändt sig till förbundsdagen, hade det kunnat påräkna en majoritet för sig. Preussen fruktade för att isolera sig; det fruktade för att bli allena och att såsom ett slags avantgard — ty såsom sådant måste det genom sitt hårdnackade fasthållande af en absolut neutralitet betraktas af vestmakterna — ensamt nödgas uppbära vesterns hotande slag. Då betänkte det sig i sista stunden och gaf efter, såsom det förut så många gånger gjort, men beklagligtvis nu som alltid så sent, att dess värdighet derigenom blifvit betydligt nedsatt. Icke heller är någon nu synnerhgen tacksam mot Preussen, då det omsider, efter många och långa betänkligheter och svårigheter tagit ett första steg till en bättre politik. Dess ex-mpel borde tjena till en varnirg för alla andra, att hvad -som måste ske, det kan aldrig verkställas nog raskt och energiskt. Innan jag i största korihet söker utveckla för er hvad som nu försiggår, måste jag med några ord erinra om Österrikes ställning til vestmakterna. Denna har som bekant på sista tiden blifvit ganska svår. I officiella kretsar i Paris kallade man Österrikes politik för une politique åä double face, som man ej längre skulle tåla. Dert:ll kom den preussiska officiösa pressens ansträngningar. som med all makt velat göra dettroligt, att Österrike skulle vilja gå in på hr von der Pfordtens och konsorters (i sjelfva verket ganska ryssvänliga) bemedlingsförslag. Slutligen måste det framkalla de största betänkligheter att Om-r Pascha stod overksam vid Donau och i alt ngn lät Dannenbergska kåren marschera til; 5 om för att förstärka uodsättningsarmåen oc: . v:rera den blodiga bataljen vid Inkerman. Denna Omer Paschas förderfliga ove:ksamhet kan endast förklaras genom de svärigheter som Österr:ke gjorde mot hans framryckande, så att det för en opartisk blick verkligen kunde se ut som vore Österrike faktiskt Rysslands bundsförvandt. Den djerfva tonen i noterna och Lloyds krigiska språk kunde icke i vestern förtaga intrycket af dessa fakta. Detta intryck afspeglade sig ätven i de lifliga föreställningar som Österrike erhö!l från vestmakterna. Ansatt från detta hål! och i fara att förlora de i hela Tyskland förut framkallade sympatierna, bemannade sig Österrike, tillbakavisade de ryssvänliga bemedlingsförsöken mera energiskt än någonsin och utfärdade den b-fallningen till grefve Coronin att icke lägga några hinder i vägen för Omer Paschas framryckande. X Preussen, som på detta sätt icke hade annat öfrigt än att öppet stödja sig på Ryssland eller låta taga sig i släptåg af sterrike, bestämde sig för det sednare. För att icke trötta edra läsare med diplomatiska detaljer är det tillräckligt att i två ord sammanfatta de preussiska koncessionerna. Det utlofvade det af Ösgerrike fordrade förbundsskyddet, ehuru Österrike icke medgaf att inskränka sig till defensiven eller att hålla sig till de fyra garantierna såsom ett maximum. Österrike iklädde sig ingen förpligtelse, utan lofvade blott, att om Ryssland antager de fyra garantierna, vill det göra ett försök att åstadkomma fred. Men att förpligta till — hvad Preussen hade föreslagit — att om Ryssland antager de fyra punkterna, inga vidare fordringar få ställas på Ryssland, derpå har Österrike allsicke velat gå in. Med andra ord, Preussen (som räknade på att Ryssland, om också endast på skrymteri skulle förklara sig villigt att gå in på de fyra punkterna) sade till Österrike: Antager Ryssland, så har Tyskland intet vidare intresse i frågan och träder tillbaka på defensiven; förbind dig att icke fordra mer af Ryssland och att alldrig mer utan Preussens och Tysklands medgifvande gripa till offensiven. Detta var meningen och betydelsen af de preussiska förslagen af d. 30 Oktober. Österrike märkte mycket väl, att om också den preussiska regeringen menade ärligt med dessa förslag och verkligen låtit förblinda sig ända derhän att tro på Rysslands fredskärlek, så skulle dock det ryska partiet i Preussen, som på hvarjehanda vägar utöfvar ett mäktigt inflytande, endast söka att genom skenbara fredsunderhandlingar, på hvilka Ryssland endast skenbart skulle gå in, förlama Österrike och fasthålla det vid en tvetydig neutralitet. .Då nu Österrike på samma gång som sagdt hårdt ansattes af vestern, så betedde det sig mycket slugt i sina noter af den 9 November. Det antog Preussens anbud om förbundsskydd och afslog de vilkor, med hvilka detta anbud var beledsagadt. Det nöjde sig med några obestämda försäkringar om fredsförsök och att om möjligt undvika konflikten med Ryssland, i fall Byssland antager de fyra garantierna 0. 8. V. Preussen svarade härpå i en not af den 15 Nov., att det förlitar sig på dessa försäkringar och att det å sin sida försäkrar Österrike om förbundsskyddet. Preussen låtsade som skulle det anse dessa Österrikes löften såsom bindande förpligtelser, och de ministeriella kora harntttada tran famn nn IA n44 (Actor. bar