Men Preussen har — det bör man väl lägga märke till — i sin sista not af den 15 Nov. dock lemnat en bakdörr öppen. Det harönskat att denna nya öfverenskommelse, som försäkrar Österrike om förbundets skydd utan de förra vilkoren, skall sanktioneras genom en tilläggsartikel till Aprilfördraget. Österrike ville icke veta af någon sådan tilläggsartikel, emedan den endast skulle framkalla länga förhandlingar vid förbundsdagen och mellan hofven, som endast skulle komma Ryssland till godo. Nu har Preussen sagt till Österrike: Då vi nu äro ense behöfva vi endast konstatera denna enighet i en tillägsartikel till det förra fördraget! Man vet ännu icke om Österrike har gått in härpå. Om det ick går in härpå, så är det en fråga, huruvida ej Preussen i sista ögonblicket gör ett vilkor af denna önskan och deraf tager sig en kärkommen anledning att draga sig tillbaka. Man anser visserligen detta för ganska sannolikt. Men händelserna vid Sebastopol torde dock härutinnan utöfva något inflytande ...-. Slutligen får man ej förgäta, att då Preussen afsände sin sista fredliga not af den 15 Nov., här ännu ej var bekant, att Omer Pascha var oförhindrad att sätta sig i rörelse mot Pruth. Man får se, huruvida Preussens förtroende till Österrike härigenom blir i någon mån rubbadt. Nästa vecka öppnas kamrarne. Första kammaren skall uppträda i all feodal glans och den andra under loppet af nästa session genom en ny vallag så mycket som möjligt förändras till en förenad landtdag, lik den af 1847. Reaktionen hoppas ännu alltjemt att verldshiändelserna skola utfalla till dess förmån och tillåta den att utföra sina planer. Den har till och med försökt ett angrepp mot Preussens dyrbaraste palladium, folkundervisningen! Mera derom en annan gång. Men i detta hänseende skall väl Sebastopols fall och Rysslands förödmjukan ie låta en annan period inträda. Ty Ryssland är reaktienens enda hopp och stöd. E.