Aftonbladet – 2 december 1854, sida 1

sande hvarje hinder, som ställde sig i hans väg. Sedan han hade ridit, snart sagdt, som en galning, under en halftimmas tid, öfver stockar och stenar, kände han plötsligen den angenäma fägten af en sjövind, som med sin uppfriskande svalka väckte honom ur sina ledsamma funderingar. Han såg sig omkring och fann med förvaning att han befann sig på en sandig mark, alldeles vid stranden at Donau. Då han märkte att han var så nära hemmet, ville han påskynda sin ridt, så väl för sin egen, som för hästens skull; då djuret i detsamma skyggade till, ryckte åt sidan och tvärstannade. Ofverraskad af denna oväntade manöver, blickade ryttaren åt höger och venster, för att förnimma orsaken till hästens rädsla. Den syn som uu mötte hans öga, cm långt ifrån att hos honom väcka samma känsla som hos hästen, gjorde honom dock fö nägra ögonblick orörbg. Några steg ifrån honom, på en gräsbeväxt kulle och med hufudet lutadt mot armen, låg den faderoch moderlösa flickan, he!t och hållet omedveten af hass annalkande. En förtrollande älskvärdhet var utbredd öfver hela hennes undersköna anlete, som var vändt mot floden med ett ska!kaktigt leende, sådant barn bruka hafva, då de speiat ailvarsamt folk något spratt. Emellanåt kastade hon i vattnet hela högar af vilda blommor, samt kravsar, som lågo hopaciv i hennes sköte. Hennes länga, guldfärgade har, hvarmed vinden sakta Jekte, flöt i länga, solbeglänsta vågor omkring henne och insvepte hennes smärta gestal! i sina rika, skinande mantelveck. Hela denna syn var af förvånande, sällsynt och fängslande skönhet. Mycket mindre skulle säkert hafva varit nog, för att tända den unge österrikarens eldfängda hjerta. Han steg af hästen och närmade sig den sköna ficksn, dock fruktande hela tiden, att den herrliga uppenbarelsen skulle upplisa sig 1 luft, innan han vppnådde der. Flickan såg icke upp, utan fortfor att leka med blommorna. Hvem är du? — sade han slutligen, nästan darrande. Säg mig, är du en dödiig eller en gudinna? Intet svar 1iöljde. Grefven gick ännu närmare och satte sis vid hennes fötter. Lyssna tll hvad jag säger, fortfor han. -— Jagzg könner på mitt hjertas hitt.ga slag, att du är en dödlig, liksom jag sjelf är. Jag vet ej hvarifrån du kommer, ej heller hvad