tande n:ris 175, 376 och 379, med förslag till pensionsstat för riksgäldskonatoret, samt n:o 380, angående gratifikationer åt statsutskottets biträdande tjenstemön. Vid samma utskotts utlåtande n:o 381 beslöts, i enlighet m-d hr Brinks motion, en förhöjning i arfvodena ät de tjenstemän, som redovisa riksdagsutgifterna samt granska redogörelsen derför, till 400 rdr för redovisningen och 200 rår för kontroll och revision deraf. Bankontskottets utlåtande n:o 95. angående kungörande af vissa föreskrifter i bankoreglementet, och lagutskottets betänkande n:o 67, i fräga om invisningar, godkändes utan diskussion. Deremot framkallade lagoch ekonomiutskottens betänkande n:o 39, angående förändringar i kongl. förordn. den 22 Dec. 1841, i fråga om straffbestämmelser för lurendrejeri, en nägot längre diskussion, för hvilken vi nu icke hinna redogöra., Utskottets kemställan om skärpta straffbestämmelser bifölls; hvaremot bestämmelsen om rättighet för tullbetjening att begagna eldvapen till sitt värjande afslogs. —— — Bondeståndet. De afskedstal, som åå bondeståndets vägnar skola hällas vid riksdagens afslutande, upplästes och godk5ndes, och talmannen förmanade särskildt notarierna att icke deraf utlemna någon afskrift, så att de icke måtte bli publicerade i någon tidning innan de verkligen blifvit hållna. Derefter föredrogs statsutskottets memorial angående särskild gratifikation ät sekreteraren och en kanslist i statsutskottet. Sekreterarens gratifikation afslogs, men den åt kanslisten bifölls. Vid frågan om arfvude åt den person, som utbetalar riksdagskostnaderna, uppträdde Sahlström ogillande emot njuggheten att aflöna ett sädant träget arbete, med så stort ansvar, med mindre än en vaktmästarelön, och så litet, att det icke ens uppgär mot vanliga missräkningspenningar, men han ville icke nu vid riksdagens slut yrka återremiss, hvarföre förslaget bifölls. Derefter biföllos bavkoutskottets bet. n:o 95 samt lagutskottets bet. n:ris 66 och 67. Vid frägan om samma rätt för tullbevakningskårer som för militärpatruller att värja sig sjelfva, uttalade vice talman Svartling och Matts Persson betänkligheter, men Petter Jönsson och Anders Persson från Öre bro län talade för bifall, understödda af talman Strindlund, som midt under de andras anföranden gjorde inpass med anmärkningar och frägor, säsom: nå skulle det vara farligt ? och dylikt, då det uttalades farhåga att sätta makten öfver menniskolif i händerna på tullbetjenter. Betänkandet bifölls och Svartling och Matts Persson reserverade sig. Derpå gillades äfven bevillningsutskotiets betänkande n:o 35.