Aftonbladet – 30 november 1854, sida 2

Hon gick in i kojan och återkom efter några sekunder, med en reffelbössa i handen. Här, sade hon, är vapnet och kulan med; — och innan någon kunde varseblifva det, hade hon tagit ett säkert sigte på grefven och skottet smällde af. Den grymme idlingen, skjuten tvärs igenom hjertat, tumlade genast död ner af hästen. Jånos sprang, 1 förskräckelsen, upp från sin liggande ställning. Hans trogna, frisinnade hustru slog sina armar omkring honom och hviskade några få ord i hans öra. I nästa ögonblick störtade sig håda från sandbanken ner i floden, Deras lik återfunnos aldrig. Efter denna förfärliga händelse blef det faderoch moderlösa barnet — då fem år gammalt — ett föremål för hela byns förenade omsorger. Invånarne uppmänades härtill, dels af en naturlig medlidsamhetskänsla, dels at en billig, ehuru aldrig högt yttrad sympati för detta barns olyckliga mor, som hade hämnat dem alla. Flera gånger hade ömhjertade mödrar sökt taga den lilla flickan hem till sig för att uppfostra henne bland sina egna barn oc: anse henne som ett af dem, men hon bade alltid återvändt till sina föräldrars koja. Hvarken mildhet eller stränghet kunde förmå henne att bli qvar; hon iaktog alltid första tillfället att osedd smyga sig ut. När hon kom hungrande till byn för att begära ett stycke bröd, och det lofvades henne, med förbehåll att bon icke skulle återvända till hyddan, skakade bon sakta på sitt med ljusa, glänsande lockar så skönt prydda hufvu?, och sprang sin vög utan att få hungern stillad. j Ofta frågade man henne om hon icke var rädd för att vistas allena i den ensamma hyddan. Då plägade hon le, och i det hon