mm ee a fande undan folket till höger och venster, hann hon snart fram till stället. Slottsgården upplystes af en hel mängd bloss, hållna af ett stort antal bland grefvens tjenare, som stodo omkring i en halfcirkel, Der låg nu Terkas man på marken, bunden med rep, och den hvmande karbasen föll med förfärlig snabbhet på honom. På några stegs afstånd stod den gråhårige grefven med sina tvenne omyndiga söner, och alla tre tycktes betrakta uppträdet blott såsom en vanlig exekution. Om ett skri eller jemmerläte af vildtjufven (ty Jånos hade blifvit gripen på bar gerning) förmådde den för tillfället anskaffade profossen att ovilkorligt hålla upp ett ögonblick, så erinrades han genast om fullgörandet af sin skyldighet, förmedelst ett hårdt käpprapp på hans egen skuldra, som tilldelades honom af herr grefvens egen nådiga hand, oeh den ögonblickliga, instinktmessiga hämdkänslan för den honom sjelf tillfogade förolämpningen gjorde då att han med tredubbel styrka vedergällde den på sitt offer. Terka såg på med vidöppna ögon; intet enda rop undföll hennes läppar. Stormen hade lösgjort hennes yppiga svarta hår, tillika med bindeln från hennes bleka tinningar, liksom för det hon skulle se bättre. Mekaniskt makade hon sig närmare sin man, och när han nu fick se henne, utstötte han ett nytt skri af raseri, men denna gången liknade det knappast ett menskligt läte. Bort härifrån! ropade han på i ngerska, hvad skall väl en engel här ibland djeflar ? Den unga qvinnan svarade icke ett ord; men hon öppnade omedvetet sina armar; barnet föll ned på stengården och hon sjelf sjönk afdånad vid dess sida. . Under djupaste tystnad, liksom hade det Varit, en likprocession, förde grannarne far, st a N j å im SN