Aftonbladet – 30 november 1854, sida 1

DEN VILDA BLOMMAN VID DOZAT. Berättelse af CHARLES DICKENS. Öfversatt från Engelskan. Under en varm och vacker höstefion satt jag med en redlig och beskedlig bo:döomilj utanför dörren till deras hydda. Jag H bli qvar hos dem intill följande morgon, då jag väntade ett bref, som skulle bostäirama öfver min ytteiligare resa. Far, mor och barn voro sysselsatta med att uppträda de guldgula eller purpurfärgade axen af nyskördadt turkiskt hvete elr majs, på långa trådar, dem de sedan upp le i festoner, till torkning, i det låga rörtaket. En af de unga och vackra flickorn2?, husets döttrar, bar i sin halmhatt e: den allra herrligaste blomma, som växer der, i Unge vid Donaus strand, och som der bär nar Arva leanikaj (den faderoch moder ösas Denna blomma var, med stängeln in writnad, minst aderton tum lång. Den blomstrande, svartögda FErzsi (Elisabeth) märkte med ett slags stolthet att jag beundrade hennes blomma, och yttrade, att den ej stode att finna i hela detsteniga Nesgrad, kanske ingenstädes på jorden, till sådan mängd och fullkomlighet, som just i den trakten af Ungern, der jag nu bifann mig och der den växte vild på stränderna af den närbelägna floden. Den nyfikenhet jag visat vid första åsynen af blomman ökades ännu mer då jag hörde dess underliga namn, och jag bad att få veta anledningen dertill. Det var först efter många upprepade, enträgna böner, som mitt värdfolk, efter at hafva tooit en ytterst högtidlig min på sig, samtyckte till att meddela mig följande ungerska legend, hvilken på denna strand aj