Aftonbladet – 30 november 1854, sida 1

I Hans lilla barn sjuknade och hans unga j hustras kinder bleknade af sorg och fattigdom. Jånos visste ej hvart han skulle vända sig. Byläkaren hade sagt att kött och annan närande föda vore det enda botemedlet för både mor och barn. Föreskriften afhördes med tystnad; den gafs med hela kölden och likgiltigheten hos den, som härdad vid åsynen at sorgliga uppträden och trött vid det beständiga upprepandet deraf, bryr sig föga om antingen hans råd kunna följas eller icke. Annu flera timmar efter doktorns bortgång grubblade det fattiga folket öfver d2 ord han yttrat. Den unga hustrun hade slutligen, utmattad som hon var, insomnat med sitt barn på armen. Jägaren betraktade mor och barn, och två stora tårar, sällsynta pi hans manliga ansigte, rullade utför kinderna och glänste i det mörka skägget. Plö sligt blixtrade hans öga; ett beslut tycktes kämpa ig igenom hans själ och löp-parne blefvo likbleka, Men, liksom han hade stälsatt sig med mod, gick han bort till stråhögen, som utgjorde hans bädd, började leta der och framdrog Blutiigen från dess fördolda gömställe en dubbelbössa. Och det var skäl till att hålla den väl gömd, ty enligt lagen får ingen, som icke :r adelsman, utan sörskild tillåtesse hafva e:dvapen. Han tog bössan, tetraktade den några ögonblick och kastade sedan dess breda gehäng öfver sin axel; derefter tog han kruthorn och bagelpuvg och hastade ut genom dörren. Det var redan skymning, då barnets rop fter mat väckte Terka ur dess feberaktiga ömn. . Hon reste sig med svårighet, tittade ig omkring och fann att hon var ensam.med den lilie. Hvar var Jånos?... Hon visste att han,