Aftonbladet – 30 november 1854, sida 1

familjen sjelf förstod icke en enda stafvelse af landets språk. Alla rättegångar och jur.-s diska förhandlingar fördes på tyska och des nya förvaltarne och embetsmännen hade ickea ringaste kännedom af vårt modersmål. Om en st ckars bonde kom med en klagan eller jen ansökan, så var han icke blott ur stånd att göra sig begriplig, uten han blef tillika begabbad och förolämpad för det han icke talade tyska. När han sålunda, sårad i sin ömmaste känsla, stoltheten öfver sitt vackra, välljudande språk, framträngde med sin kla gan till grefven sjelf, erfor han samma bemötande, ehuru med cn tillsats af ökad vrede, kanske af grymhet. Hela resultatet af en sådan appell til öfverheten var ett gillande af myndigheternas åtgärder, samt hårda ord eller stryk ät den fattige bonden. Förtviflan bemäktigade sig mer och mer det arma folkets sinnen, Jade sig tungt derutöfver, likt en ändlös natt, och tryckte sina djupa fåror på deras bleka anleten. j Jånos var falkevsrare på godset och hade hittills lefvat ett lyckliet bf med hustru och barn, så lyckligt som nöisgonsin en väl lönad tjenare kan lefva. Men äfven han blef af skedad och hans plats ersattes af en okunnig tysk uppkomling, hvilken var vida mer be vandrad i konsten att krypa och smickra, än :i den att jaga och vakta skogen. i Drifven från hus och hem bodde Jånos : med sin familj uti en usel koja, just vid kanten af Donau-floden, icke långt ifrån slottet. På många olika sätt försökte han att skaffa uppehälle åt sig och de sina; men han : var olyckligtvis, endast jägare, liksom hans far och farfar bade varit, och något annat hade han aldrig lärt. Hans kunskaper voro således inskränkta till den gröna skogen och: den hvinande kulan. De försök han gjorde med fiske och jordbruk lemnade föga vinst,