Aftonbladet – 29 november 1854, sida 1

ar 0 oo Me pullluSKG BSlUaDBar som börj2 vibrera. 4. H. ———— (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn d. 23 Nov. 1854. Vi ha då verkligen åter ministerkris här i Danmark, icke såsom i andra konstitutionella stater, der ett votum af folkrepresentationen bringar en minister att afträda, utan en ministerkris föranledd deraf att de nuvarande ministrarne kommit derhän att grundvalen vacklar så starkt under dem, att de icke längre kunna ignorera bristen på en fast stödjepunkt. Genom sitt förhållande i den internationella politiken bröto de med intelligensens moraliskt starka parti, genom sin istadighet i äfven de minsta reformfrågor kastade de handsken åt det numeriskt största partiet, bondevännerna, hvilkas hjelp dock en tid hade hållit dem uppe öfver vattnet. Sedan den sålunda blifvit isolerad genom det första misstroendevotum, och då numera blott fala personer och några gamla embetsknarrar stodo på dess sida, begick ministeren sitt första politiska felsteg: utfärdandet af den s. k. förordningen af den 26 Juli, som ådrog densamma hela den förhatlighet, som följer en oktroyerad författnings upphofsmän, utan att medföra någon af dennas fördelar. Då lemnade till och med de gamla knarrarne ministeren, och den hade endast att hålla sig till den Galgenfrist, som ett par upplösningar af riksdagen kunde gifva. Den på upplösningen följande resan med konungen till Slesvig och de tyska hertigdömena fick icke det åsyftade resultatet! man hade hoppats att genom ett behändigt arrangeradt jubel kunna stämma konungens hjerta för tyskarne och intaga det emot de danske, men ödets nemesis i grefvinnan Danners gestalt följde de tyska grefvarne i hälarne och det åsyftade jublet förvandlade sig till en kallsinnighet, som de officiella referaterna om resan icke förmått att öfverskyla. Då kom man till Pinneberg och der fick man en plan. I Pinneberg bor geheimerådet Scheel, landd.ost i Ditmarsken. Han har alltid hört till dem, som före 1848 bekämpade Schlesvigholsteinismen, för hvars fara han var en af de få inom den högre embetssferen som hade någon blick. Han gaf derföre regeringen många nyttiga råd till farans afvändande, utan att det dock lyckades honom att vinna gehör hos Christian VIII, hos hvilken han föröfrigt stod i personlig ynnest. År 1848 kom, Scheel begaf sig till Köpenhamn och erbjöd den nya ministeren sina bona officia; men Monrad, som då ännu icke hade lärt så mycket som nu, afvisade denne brukbare man, för att kort derpå vända sig till Carl Moltke och derigenom åter bringa denne farlige man fram på scenen. Detta missgrepp hämnade sig. Scheel, som var för kraftig att vara sysslolös, begagnade sin ledighet att göra sitt inflytande gällande hos konungen personligen; han blef habituå i grefvinnan Danners salong och företrädde vid konungens giftermål platsen af brudgummens fader. Landdrostiet i Pinneberg var lönen för geheimerådet Scheels ihärdighet, gedan han förgäfves konkurrerat med Titlieer om platsen såsom kongl. kommissarie för Slesvig, som i lika grad passade för hans böjelse för makten som för hans derangerade affärer. Han hämnades på sin medtäflare genom att skarpt kritisera hans styrelse i Slesvig och skaffade sig samtidigt härmed en vän och beundrare i Techerning, hvilkens helstatsidder han angenämt beri: . genom ett förslag till en federativ författning för alla monarkieng lelar. Denna beundran har bibehållit sig och seheimerådet Scheel är måhända den ende man, för hvilkens öfverlägsenhet den tappre öfversten böjer sig. Man kan af denna skildring sluta sig till betydelsen deraf, att Scheel skulle vara kallad att bilda ett kabinett. Hans föregångna lif har visst icke varit fläckfritt; deromkring slingra sig intriger, hämdlust och lust för makt och för mammon. Men å andra sidan är Scheel en rikt begåfvad man, som besitter politisk öfverblick, som bar energi och icke skyggar tillbaka, för att sätta i verket sina planer. Ett har jag dock glömt: han föreslog i Pinneberg nyligen en skål för att konungen måtte komma till enighet med psitt trogna danska folk, så skulle holsteinarne sluta sig till honom; hvilken skål följdes af en mission till Berlin (för att höra efter om han der vore en persona grata, säger man) och nu är han här. Frågan är nu: har han atbragt den nämnda skålen enligt aftal med ministeren, eller af egna särskilda motiver, i öfverensstämmelse med konungens och grefvinnan Panners personliga önskningar? På besvarandet af denna fråga beror det, huruvida alltsammans är ett spel för att narra riksdagen och danska folket eller ett allvarligt menadt försök att komma till enighet. Svaret kan icke gifvas med säkerhet, innan den nya ministeren blifvit bildad. Visst är det att man för ögonblicket utspänner alla garn, för att draga Hall med in uti den nya kombinationen. Hall skall eiter vår tanke icke låta bringa sig i någon falsk ställning, aan skall fordra garantier, han skall fordra en betydlig bortrensning af de gamla krafz terna, hvilka alltjemnt bringa oreda och vålla ondt blod. Skall detta ske? Ännu är ingenting bestämdt. Oppositionen träffar fastmera anstalter, att anklagelsedokumentet redan d. 18 Dec mher. I rikedanane företa mäta Lo