Aftonbladet – 29 november 1854, sida 1

gon hemlighet af dess utspridning, och som dervid icke synes handla vederbörande emot, Ni anar lätt den sats som i denna brochyr drifves: Ryssland kan icke besegras, Europas säkerhet kan icke betryggas förrän man frimodigt utvecklat en, trots förföljelserna ännu stark och sin fulla lifskraft bevarande nationalitets fana, och med fasthet planterat henne till ett värn mot alla de ideer, alla de passioner som Ryssland skall förstå att sätta i verksamhet för ernåendet af sina syften. Denna fana är Europas enda anfallsvapen mot Ryssland. Alla Rysslands försök mot Konstantinopel, alla dess drömmar om ett universalvälde äro om intet i samma ögonblick ett sjelfständigt Polen reser sig. Sådan är grundtanken 1 denna brochyr. Dessa ideer äro visserligen icke nya, men det sätt hvarpå de här utvecklas är märkligt för tankens, för stilens klarhet, samt vittnar om stor kännedom om Europa i allmänhet och Ryssland isynnerhet. Författaren börjar med en fullkomligt träffande karakteristik af den ryska makten. Ryssland, säger han, är den enda makt som intager en oftensiv-ställning mot Europa, utan att vara sårbar i eget land. För denna position,, tillägger han, har Ryssland att tacka de polska provinser; som det förenat med sitt rike och hvilkas nationalitet det oupphörligen sträfvar att utplåna. i Det är denna Rysslands offensiv-ställning som gör de stora tyska staterna vanmäktiga och nödgar dem att underkasta sig ett ofta odrigligt öfverherrskap, Ej ens nu, då BEyssland finner sig anfallet af Kuropas tvenne största makter, vågar Österrike förklara sig, ty det känner sig vara på nåd och onåd öfverlemnadt åt grannstaten, för hvilken det. blott fordras en väl kommenderad armå för att inom några dagar stå vid Wiens portar. De statsmän som 1815 omstöpte Europas karta hade,, fullföljer brochyren, blott ett mål i sigte: Frankrikes försvagande. De trodde sig besvärja faran genom alt omflytta henne, och för att betrygga sig mot civilisationens eröfringar, öppnade de portarne för barbariet., Allt detta är olyckligtvis allt för sannt, och det är detta som gjorde stormakternas fullständiga och omedelbart förklarade samdrägt mot Ryssland till den enda utväg Europa hade kunnat hafva att undvika kriget, eller snarare att få det uppskjutet, ty Rysslands nationella, geografiska och politiska karakter är sådan, de positioner det intagit eller som man låtit det intaga, och i hvilka tiden och dess oaflåtliga ansträngningar icke kunnat undgå att under freden befästa det, äro af den natur, att det var otänkbart att icke Ryss land förr eller sednare skulle framkallat kriget, äfven om det haft att bekämpa hela det koaliserade Europa. Efter att hafva anmärkt, att Rysslands allvarsamma tillrustningar, för åvägabringande af Turkiets fall, datera sig från den dag då Polen öfverlemnades åt sin mäktige granne, fullföljer författaren sålunda : Man kan mäta farans vidd efter omfånget af de rustningar man är nödsakad att göra för att besvärja henne. Denna fara skulle vicke existera om det funnes ett sjelfständigt Polen. Ryssland inser detta så väl, att äfz ven i deita ögonblick då det ser sig anfallet saf tvenne fruktansvärda makter, tänker det ingalunda med största oro på S:t Petersburg noch på Krim. De förluster det der kan korama att lida äro på förhand beräknade. Det är mot Polen som dess blickar med oro vändå SIG.M Brochyrförfattaren söker nu utveckla den ryska politiken. En af de märkligaste delarne af den ers majestät af Försynen anförtrodda sändning, säger han till kejsaren, är att hafva afslöjat kejsar Nikolaus. Under det fjerdedels sekel denne besynnerlige sman tryckt Europa, har han icke lemnat oförsökt något medel, något svek för att vidga sin makt utom, för att betrygga sitt välde inom landet, för att utöfva infiytande på de mäktige och krossa de svage. . Öfvergående derpå till den närvarande krisen, indelar författaren densamma i trenne phaser. Han kallar den första Det afslöjade Ryssland, den andra hotets phbas, samt den tredje handlingens. Han visar huruledes kejsar Nikolaus icke gaf vika för de tvenne första phaserna, och i afseende på den tredje utropar han: Om man tror att sjelfherrskaren skall med ett penndrag afstå från ett helt sekels ansträngningar och intriger, att han skall afsäga sig anspråk som öfvergått till lagligen förvärfvade och utöfvade rätiigheter, att han skall samtycka att afstå frön cit inflytande som varit liktydigt med ett oinskränkt herravälde och att se i ett ögonblick försvinna ett bländverk, som gick och gällde för att vara storhet, om man tror att czaren skall göra allt detta, emedan Krim är inkräktadt och en flotta bränd, emedan Österrike välvilligt samtycker att besätta Donaufurstendömena, så misstager man sig helt och hållet om den nu pågående stridens natur och pkarakter. Det fordras helt andr: vickelser för att tvinga kejsar Nikolaus :ti förneka hela sitt framfarna lif, att, så att säga, göra sig till affälling från Rysslands traditionella politik. — Czarens makt, huru stor den in må vara, har gränser som icke finge ostraffadt öfverskridas. Det ryska partiet, hvarom man talar så mycket, är ingenting annat än den sig uppenbarande nationalviljan. Författaren företager här en uppskattning af Rysslands krafter, som, man må i öfrigt säga derom hvad man vill, dock är högst öfverraskande. Det är ett misstag, säger han, att bedöma Ryssland från europeisk synpunkt. Man tror sig kunna bringa det till brante af sin undergång, kunna föra det till en oundviklig bankrutt genom att förlama dess utrikesbandel, genom att omintetgöra dess kredit på alla europeiska marknader. Huru irrar man sig icke i allt detta! De som känna . detta lands hjelpkällor skola säga ers majelt stät, att detinom sina gränser tillbakakastade l och på sitt eget område anfallna Ryssland t LAT 3 ten rg HÅ Ana fAllk nmAnn AL Lo