Aftonbladet – 28 november 1854, sida 2

nationella sak än af ett revolutionskrig, hvarpå det äfven 1848 fick ett slående exempel. — I går gafs på hötel Phoenix af de flesta bland särskilda utskottets ledamöter, till hvilka äfven andra :iksdagsmän slutit sig, en middag för ordföranden friherre C. A. Raab, hvarvid åtskilliga toaster förekommo, hvilka i närvarande tidpunkt icke sakna betydelse. edan den ädle gästens skål blifvit af presidenten von Hartmansdorff med det honom egna flärdfria och träffande sätt föreslagen, följde an dra: för brönvins-frågans iyckliga lösning och folkets tacksamhetsförbindelser (af frih. Tersmeden, såsom ick : tillhörande utskottet); för landets förhoppningar i anledning häraf (af prof. Carlson); för presterskapets, läroverkens och församlingarnes ställning till reformen, och deras förbindelser för dess välsignelsebringande resulater (af prosten Lagergren, lektor Sonden och prosten Almqvist). Frih. Raab förliknade det nu vunna resultatet vid ett barn, hvars födelse förorsakar modren stora smärtor, men sedan så mycket lifligare glädje; hvilket gaf riksdagsmannen af bondeståndet Nyqvist anledning att förklara, det bondeståndet, ehuru det ej deltagit i fadderskapet, likväl vore villigt att omhulda fosterbarnet. Borgmästaren Ekenman föreslog en skål för minnet såsom den redligt sträfvande representäntens säkraste lön ; och brukspatron Indebetou lade på ett ironiskt lekande sätt utskottet och dess ordförande till last, hurusom dessa genom sina åtgärder förvållat de bekymmer som uppkomma af att vi i stället för den vanliga statsbristen nu fått oss på halsen ett statsöfverskott. Herr Adelborg skildrade reformens genomgripande inflytelse på hemmen samt i och med dessa på det stora hela, alla sträfvandens mål, fosterlandet; hvaruppå frih. Tersmeden utbragte en skål för den sammanhållande makt, omkring hvilken allt vänder sig, konungens. Hr Tersmeden, P. R., uttryckte sällskapets känslor för den vördade veteranen, som nu deltagit i festen, och skildrade de egenskaper, som tillvunnit denne man en allt mer stigande aktning äfven af motståndare; och knappt hann talaren uttala namnet Hartmansdorff förrän detta enstämmigt genljudade från alla de närvarandes läppar. Presidenten v. Hartmansdorff gjorde i sitt svar den betydelsefulla anmärkningen, hurn han fordom på höjden af politiskt inflytande icke förmått åstadkomma hvad han nu ensam och öfverlemnad åt sig sjelf fått upplefva, nemligen verkliggörandet af sina båda älsklingsidger: en bränvinsreform och ett ecklesiastikkollegium. Denna lilla fest utmärkte sig framför de flesta andra deruti, att denfirade en fait accompli,, resultatet af försöket att tillfredsställa svenska folkets i många år närda önskningar.