Aftonbladet – 28 november 1854, sida 1

BISTRA TIDER) gbarles Mjekona, Hur som helst,, sade Sleary, efter att ha fört drycken till sina läppar, är det nu fjortön månader eller så der omkring sedan vi sist voro i Chester. Bäst vi en morgon höllo på och, rustade oss till att ge Barnen i skogen,, kommer en hund inspringande på banan. Han kom långväga ifrån, variett högst ömkligt skick, halt och nära nog blind. Han sprang rundt omkring till våra barn, det ena efter Jet andra, som sökte han ett barn han kände; derpå kom han fram till mig, hoppade upp på mig, viftade med svansen och dog. Squire, denna hund var Merrylegs. Sissys fars hund ! Cecilias fars gamla hund. Nu, squire, kan jag, af hvad jag känner om denna hund, sätta min salighet i pant på att denne man var död och begrafven, förrän denna hund kom tillbaka till mig. Josefine och Childers och jag tvekade länge om jag skulle skrifva eller ej. Men vi funno det slutligen vara bäst att jag ej gjorde det. Det är ingenting hugneligt att berätta; hvarföre då störa hennes läger och göra henne olycklig? Sålunda, antingen nu hennes far nedrigt öfvergaf henne, eller heldre: ensam sörjde sig till döds än att föra henne med sig, det skal: aldrig bliutredt, sir, förrän — vi kunna utreda hur hundarne bära sig åt för att kunna uppsöka 08s. Hon förvarar ännu i denna stund askan som han skickade henne att hemta, och hon ) Se A.B. n:o 20, 202, 303, 206, 208—210, 213, 215, 217, 220, 222; 227, 229, 233, 235, 237, 239, 241, 242, 246, 248, 249, 263, 255, 267, 260, 261, 263, 266, 267, 269, 271 och 274: