Aftonbladet – 28 november 1854, sida 1

var ett fruntimmer af familj och ville hänga sig fast vid mig; men hon var ej i min smak, och jag gjorde mig af med henne. Mer uppblåst än någonsin, sedan han fått denna id, kom mr Bounderby in att frukostera och satte sig ned i matsalen från fordna dagar, der hans porträtt hängde. Mrs Sparsit satt vid elden med sin fot i stigbygeln, föga anande hvart hon nu var på väg. Sedan den Peglerska affären hade denna ädla dame dolt sitt medlidande för mr Bounderby under en slöja af stilla melankoli. Det hade i följd häraf blifvit hennes vana att antaga en förkrossad blick, och denna förkrossade blick vände hon nu mot sin husbonde. Hvad går åt er, madamel sade mr Bounderby på ett mycket kort och snäsigt sätt. För all del, sir,, svarade mrs Sparsit, bit inte näsan af mig. Bita af er näsan, madame ! upprepade mr Bounderby. Er näsa! menande, som mrs Sparsit nög förstod, att den var en alltför utvecklad näsa för ett sådant ändamål. Efter denna hånfulla antydning skar han sig en skifva bröd och slängde knifven ifrån sig, så att den skramlande nedföll på bordet. Mrs Sparsit tog foten ur stigbygeln och sade: mr Bounderby, sirl! Nå än sen, madame?, svarade mr Bounderby ; ;Hvad stirrar ni på ? Törs jag fråga, sir, om någonting stört ert goda lynne denna morgon? Ja, mMadame. Törs jag fråga, sir, fortfor den förorättade qvinnan, om jag är den olyckliga orsaken dertill. Jag vill säga er en sak, ma lame; jag har ej kommit hit att låta leka med mig. Ett fruntimmer må vara aldrig så förnämt, men. jag kan inte tillåta att hon tar sig någon air mot en man i min ställning, och jag tänker