Aftonbladet – 27 november 1854, sida 1

ERROR REEEER———— hopp att snart se undanröjda, är en välkommen företeelse i denna riktning; låtom oss bemöda oss att af alla krafter understödja dylika företag. De unionella förhållandenas tillfredsställande ordnande är ett önskningsmål, som beror hufvudsakligen af den goda viljan hos de respektiva regeringarne; men folken kunna äfven genom den allmänna meningens påtryckning dertill bidraga. Vi hafva redan mer än en gång uttalat vår önskan att början härtill mälte se derigenom, att alla de angelägenheter som röra båda rikena gemensamt behandlas i sammansatt norskt och svensk: statsråd; vi kunna ej föreställa oss annat än att detta måste synas likaså önskvärdt för normännen som för oss. Vi önska vidare att förordningen af den 24 Maj 1825 angående Sverges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfartsförhållanden, eller den såkallade Mellanrikslagen, ej måtte få förstöras genom successiva ioskränkningar och borttagande af de till fritt itbyte de båda länderna emellan tillåtna varuartiklar, hvar å man arbetar både från norska och svenska sidan. Denna författning är, äfven i dess närvarande ofullständiga skick, af sto.t värde för de båda rikenas materiella förbindelser med hvarandra. De förändringar som efter hand blifvit vidtagna i Sverges tölllbgetiftning, till exempel det vid innevarande riksdag beslutade borttagandet af förbudet mot utförsel af tackjern, erbjuda möjligheter för mellanrikslagens :tveckling i en riktning som för båda rikena bör kunna blifva välgörande. Vi nämna slutligen den för Sverges norra provinser så vigtiga transitofrågan, på hvars afgörande man nu i åtta hela år fruktlöst väntat. Vi ömna ej här fördjupa oss i undersökningar om oförtullade utländska varors förande transito från norsk hamn till Sverge är enlig med Mellanrikslagens syftning, ehuru vi ärligt bekänna att vi ej af Christianiapostens sista artikel den 13 dennes blifvit öfvertygade om motsatsen; ej heller om, sedan regeringen uraktlåtit att förelägga norska storthinget proposition i ämnet, Kongl. Maj:t är berättigad eller ej att deröfver utfärda en provisorisk anordning. Men hvad vi vilja säga, är att det närvarande tillståndet, med det demoraliserande gränssmuggleriet, är odrägligt och måste afhjelpas. Transitorättigheten är en af dessa förmåner som numera civiliserade folk, äfven om de föröfrigt hafva intet gemensamt, icke gerna neka hvarandra. Skulle ej norska folket vilja dertill räcka oss handen och genom tryckningen af en bestämdt uttalad öfvertygelse inverka på sin regering ? Det kunde väl vid första ögonkastet synas som fördelen af transitofriheten uteslutande stannade på Sverges sida. Men så är dock icke förhållandet, och om vi ej misstaga oss, hafva Frondbjems köpmän ej varit känslolögsa för den vigt frågan eger äfven för Norge, genom den förökade fraktfarten, vinsterna af transporten genom landet och möjligheten för Nores. företagsamma köpmän att gifva fördelakliga förlager för de mindre handlande på den svenska sidan. Dessa äro de väsentliga punkter i hvilka vi önska att våra norska grannar ville gå oss ill mötes, åtminstone genom att diskutera lem i god sämja och utan all bitterhet. Vi hafva talat öppet och ärligt om sinnesstämningen hos en betydande del af den svenska befolkningen, och vi skulle göra oss skyldiga till brist på upprigtighet om vi ej tillade att detta parti, med all tillfredsställelse öfver de vänliga ord som talades i Christiania den A November, icke hyser samma lifliga tillförsigt som andra Norges mer sangviniska vänner, utt snart få se dessa ord öfverförda i handling. Det beror på våra grannar att gifva utslaget.