Aftonbladet – 24 november 1854, sida 2

r enda arbetare särad; blott nägra af tranchebetäckingen äro träftade af bombsplinter. Man skulle kunna tro att denna utomordentliga isproportion mellan fiendens skott och deras verkan eror på ryska artilleristernas oskicklighet, men det kulle vara en stor villfarelse. Ryska artilleri.t, som öröfrigt baft tid att korrigera sin eld, riktar så rätt om möjligt; alla dess skott bestryka krönet af vära rancheer, men det är underkastadt följderna af sin lägliga position: det skjuter nedifrån upjåt, bestryande fältet, och då fattar man lätt att det blott bevöfs så att säga ett sandkorn för att dess kulor skola tudsa öfver vära bröstvärn. För öfrigt är det klart för enhvar alltsedan fältågets öppnande, att studsareelden skall göra ett slags evolution i krigskonsten. Slaget vid Alma, som vaade knappt tre timmar, är redan derpå ett bevis; elägringen af Sebastopol skall bekräfia detsamma. än annan märklig omständighet är, att artilleriet på vöjden af sin fulländning återkommer till de utom;rdentligt stora kalibrerna vid dess uppkomst. Såunda figurera 50-pundiga kulor på landsidan vid Sevastopols belägring, haubitsgranater af 80 och 120 vina i luften i detta ögonblick då jag skrifver, och let är starkt fröga om huruvida icke ryssarne i gär skickade oss kulor af 22 centimetres diameter, trolisen afskjutva ur pjeser som varit bestämda att skjuta håliga projektiler af denna kaliber. Den 14 Oktober. Det var bal i natt i Sebastopol ; vära framskjutna verk hörde tydligt fransäserna, och sägo praktfullt illuminerade hus. Man firade — sades det — ankomsten af en hög person, som nägra på stodo vara storfurst Konstantin. Kanonaden fortsättes. På aftonen blir den litet mattare; men klockan 9 tar den åter upp sig till ny liflighet. De ryska geniofficerarne hade så väl in sett faran för denna plats från den punkt, som intages af vära batterier, att de hade projekterat ett fäste just på detta ställe, liksom detta redan längt förr (jag tror sedan 1836) var gilladt af en fransysk ingeniör, som hade biträdt vid arbetena i hamn .n. Den 15 Oktober. Väderleken häller sig fortfarande vacker. Man skulle tro sig vara under Greklands milda luftstreck. MNätterna isynnerhet hafva en beundransvärd skönhet. Vi hvila lugnt under vära tält; endast att nästan ingen minut förbigår utan att man i norr ser en liten blixt, snart ätföljd af ett äskdunder; det är ryssarnes kanouad, men den besvärar föga någon annan än de sofvande. Dagen är naturligtvis mera animerad, ty då skjuter man minst 846 skott i timman, och hvilka skott! 30, 40 och 50-pundiga skeppskulor, och bomber af minst 12 tums diameter. och scharpenelgranater, d. v.s. granater som vid sin sprängning sjelfva kasta skrotkulor som drifvas ytterligare på 6 eller 700 metre3 distans. Vi ha hafc två eller tre döda, ett tjog särade och i arbetena en skada, som fordrar 4 till 6 timmar för att repareras. Det var ungefär kl. 1 eftermiddagen, som denna storm utbröt. Den har öfverraskat oss, ty iatet tycktes motivera den. Men se här skälet, ätminstone det supponerade skälet: nägot hamnverk har till staden signalerat värt marinartilleris landsättning och ryssarce hafva velat förstöra de verk som skulle upptaga dessa pjeser, som, de veta det ganska väl, skola säkert förstöra deras improviserade förskansnicgar. För öfrigt hafva de derigenom gjort oss mera gagn än skada, ty de hafva derigenom lifvat vära arbetare att anstränga sig till det yttersta på samma gäng som de lagt i dagen huru långt deras eld sträcker sig. Det inre af löpgrafvarne erbjuder under denna storm ett sällsamt skådespel. Strax i början blef man litet förvirrad och ställde sig upp mot vallen. Et tjockt moln af stoft och rök insvepte arbetarne och de betäcktes med jord från hufvud till fötter. Sedan gaf öfverraskningen vika för otäligheten, och som man trodde att detta var förspelet till ett utfall så äterkom det goda lynnet. Kossackerna vilja säledes göra bekantskap med vära bajunetter,, hörde man öfverallt de skola få en munter dans... Och verkligen, om ett utfall hade blifvit försökt, så tror jag att ingen styrka i verlden hade kunnat hejda den häftighet, hvarmed betäckningen skulle framträngt. Fältartilleriet hade redan avancerat. Men fram mot kl. 2 stillades detta förfärliga oväsen hastigt, och ryssarne hafva skyndat att reparera sina embrassurer som blifvis förstörda af deras egna pjesers skott. Den med minutskott fortsatta kanonaden tyckes oss sedan dess vara en bagatell. En arbetare stack upp hufvudet öfver krönet, och då han märkte en blixt, underrättade han sina kamrater, som då böjde sig ned något litet. Skottet gick, och man återtog sitt arbete. Våra roldater hafva förvärfvat sig en sådan skicklighet i denna slags öfning, att de mycket väl urskilja de skott, som äro ämnade åt dem, från dem som skjulas längre till höger ät engelsmännen. För ens elsmännen !, ropar utkiken och alla fortsätta sina göroraål. För fransmännen!, och man böjer sig ned om man med kroppen är höjd öfver krönet. Detta bevisar hvad jag nyss sade, att fiendens eld är mycket noggrann, och som 816 skott på tre qvarts timma tillkännagifva att ryssarne ha ätminstone 60 å 70 pieser uppställda, så tro vi tvupgna att gifra vårt anfall en mycket större utsiräckning, än som i början ansögs erforderligt. Mean skall säledos i denna natt börja utsträcka första paralielens högra iygel. Första parallelen öppnas vanligen på ett afpd af 600 metres frön platsen; men pjeser med sior skotividd fordra audra regior. Den 18 Oktober. Vär förlust under natten hörvarit obetydlig. Arbetarne i löpgrafverne voro redan skyddade, då de anföllos af denna hagelskur af projektiler, som vi oupphörligen hört hvina omkring oss under G timmars tid. 300 metres af paral!clen ha blifvit follbordade. Hela dagen förgär un:er väntan på hvad som i morgon skall ske; det är i morzoa som vår eld skall öppnas. Således i morgon. Den 17 Oktober. Före dager är hela arm6en under vapen och färdig att möta alla eventvaliteter. Klockan half 7 gifva tre bomber, kastade från värt stora batteri, signal, och snart är elden öppnad frän de belägrandes hela front. De belägrade svara med sam manhällning och oväntad kraft, och vi finna snart ait deras pieser äro dubbels sä talrika som vära, så mycket mer som knappt hälften af de franska pjeserpa, hv.lka borde deltaga i elden, äro färdiga. I ställt för 60 kanorcer, sora man hade uppgifvit, hafva vi föga mer ön 39 uppställda i batterier. Engels. mänren, som icke gifvit åt sitt bröstvärn mer än 4 metres tjocklek, hafva nögot mer tn dubbelt detta a De bida armöerna betrakta under tystnad detta fruktansvärda skädespel. Klockan 9 höres en förfärlig explosion, och man ser en ofantlig mörk rökpelare, midt igenom hrilken man märker formen af en tunna, höja sig i riktning af da franska batterierna. Man :ror att det är ett krutkärl, ett af dessa kärl som kallas Savart, efter namnet på deras uppfinnare, hvilket ryssarne lyckats kasta till oss på 1000 metres afstånd. Men det var tyvärr en explesion i ett af våra batte.iers magasin, cn explosion som förorsakades af cn nedslående bomb, en explosion som dödade elier sårade 30 artillerister och förstörde batteriet. Klockan half 2 öppnar marinen sin eld och mer än 2000 kanorer däna på en gång. Klockan 1, ny explosion i våra landbatterier, i det som sjömännen anlagt vid sidan af det redax förstörda och som de servera med lika mycken bravur som kall blodighet. Denna andra olycka tystar fullkomligt vär jeld, och vi hafva smärtan att icke höra annat än flottans och engelsmännens kanonad. Denna fortfar SAC OTBRTINN YTT ARASH NT 2 START DANT ERONSR IE PENNAN RATTEN s