Aftonbladet – 21 november 1854, sida 2

det åt jätten. Och jätten (som är af flätverk och kostat mig en vacker summa), ban är ännu ej kommen. Kan ni se alltsammans? Jan, svarade de begge. Betrakta dem ännu en gång, sade Sleary. Se noga på dem. Ser ni dem alla? Godt. Nu, miss,, han framsatte en bänk för dem att sätta sig på, har jag min mening för mig, och squiren, er far, sin för sig. Jag bekymrar mig ej om att få veta hvad er bror bar gjort; det är bäst för mig att jag icke vet det. Allt hvad jag har att säga är att squiren stått Cecilia bi, och att jag vill stå squiren bi i nödens stund. Er bror är en at de två svarta slafvarna. Louise uppgaf ett rep, till hälften af sorg, till hälften af glädje. Så förhåller det sig,, sade Sleary, men oaktadt ni nu vet det, skulle ni dock icke kunna känna igen honom. Låt blott squiren komma. Jag skall låta er bror stanna qvar här tills representationen är förbi. Han skall ej få kläda af sig eller tvätta bort målningen. Öm squiren kommer hit efter representationens slut, eller om ni sjelf kommer hit, så skall ni få träffa er bror och ha hela manegen för er egen räkning. Bry er icke om huru han ser ut, endast han är säkert gömd., Med många tacksägelser och lättare om bjertat lemnade Louise mr Sleary, sedan hon med tårar i sina ögon bedt honom helsa brodren, och gick derpå bort med Sissy för att komma igen sednare på eftermiddagen. En timma derefter anlände mr Gradgrind. Icke heller han bade mött pågon. som bi kände, och var nu upp at sangvinis förhoppningar att med Slearys hjelp under natten kunna skaffa sin son till Liverpool. Da ingen af dem kunde följa homom utan