Aftonbladet – 20 november 1854, sida 3

fabrikören Lamm, derföre att han vid sitt gjuteri Ludvigsberg,, använder snickarearketare och icke Anlitår snickdremästare; Har Petterssod nu; sedan hr Lamm besvärats med att en. 1ogre tid såsom stämd i brottmålsväg iakttaga personlig inställelse, afgifvit ett längre slutpåståe.de ;mnefattande hufvudsakligen -J ordsvammels och icke egande nägon förnuftig mening, hvarföre hr Lamm äfven ansäg sig icke böra bemöta densamma med något annat svaromål än att Å han till alla delar bestred käromålet. Utslag i detta mål, kommer efter försiggängen protokollsjustering att afkunnas. Inför rådhusrättens 5:te afdelning, hvarest Pettersson bland annat har ett åtal mot en tapetserare, derföre att han försäljer snickarearbeten, ehuru styrkt blifvit att desamma försäljes för en snickaremästares räkning, uppförde sig Pettersson för några dagar sedan så opassande att han utfor i smädliga utlåtelser mot domstolens ordförande och dess ledamöter, hvarför han dömdes att böta 13 rdr 16 sk. bko eller i brist af tillgång till böter undergå 3:ne veckors fängelse, samt dessutom göra domstolens ledamöter offentlig afbön. — Uti poliskammaren har man flere dagar haft den sorgliga anblicken af att se ett ytterligare a: tio minderåriga pojkar från 8 till 12 ärs ålder bildadt tjufband. De tilltalade hafva föröfvat en mängd stölder, och derigenom att de lyckats afyttra det stulna ha de en längre tid fortsatt med stölderna och blifvit allt djerfvare och djerfvare. En-del af de tilltalade ha nattetid haft sitt tillhäll uti en källare till huset 0:0 9 i Vattugränden, inoch utkrupit genom källargluggen, och, under det åt olika håll vakt blifvit utsatt, ha de tilltalade hjelpt hvarandra att langa ut diverse kryddkramhandelsvaror frän nämnde källare. Rofvet hade derefter delats, och på utsatt tid sent på qvällarne bade pojkarne äter samlats. Uti källaren till huset n:o 59 vid Regeringsgatan har tillgått på enahanda sätt och äfven under anförande af 15årige ynglingen Frans Oscar Fyr, hvilken nyligen undergått bestraffning för första resan stöld. De öfrige tilltalade ynglingarne Carl Gustaf Enberg, Carl Joban Lundqvist, Joban Zacharias Sablberg, Carl Wilbelm Lemming eller Guldbrand, Carl Gustaf Lans, Arthur Ossian Cramer, Oscar Fredrik Brodin, Carl August Nordström och Fredrik Ludvig Hacktorn hafva erkänt att de, dels i sällskap och samräd, och dels hvar för sig, stulit öfverallt hvarest de kunnat ätkomma något. De hafva på morgnarne lemnat sina hem och begifvit sig ut på ströftäg. Efter att bava lyckats försälja något af det stulna — hade mat och bränvin intagits å krogarne. Uti marknadsstånden vid Skeppsbron hade smäsaker blifvit stulna, och bland annat en vid Skeppsbrokajen till inlastning å åvgfartyg stående hr Leja tillhörig packläda, innehållande markoadsgods, uppbruten och diverse galanterivaror tillgripna, hvilka de sedermera å olika ställen försålt. Samtlige tilltalade äro iklädda fångdrägten och insatta i celler. Ransakningen är remitterad till rädhuosrätten, och då mälet derstädes förekommer, skola vi uppgifva hvilka personer som kunnat inläta sig i bandeln med de smä brottslingarne, hvilka till en mängd perscner sålt stearinljus, som gälla 1 rår bko pr B, för 16 sk bko T. Stearinljus, kaffe etc. har mestblifvit i källarne tillgripet, emedan sådant varit lättast att afyttra å krogar och till mängelskor. — Vid med f. d. korrektionisten Olof Wikström fortsatt polisförhör har ytterligare bindande omständigheter förekommit mot Wikström att å kaffehuset uti huset n:o 2 i Kråkgränden hafva, såsom förut är ömnämndt, frånryckt ynglipgen Carl Johan Nordling frän Blidön i Roslagen hans plånbok med inneliggande cirka 60 rår i penningar. Bland de vid visitation å Wikström efter hans gripande, snträffade penningar befunnos trä sedlar ä 5 rår rgs valör, hvilka Nordling igenkände bafva varit af de honom frånstulne, dock saknades en tredje dylik sedel, och Wikström påstod bestämdt att han, som besökt åtskilliga kaffehus invid Österlånggatan, icke vexlat nägon sedel å 5 rdr valör. Emellertid bar öfverkonstapeln Abrahamsson, efter gjorda förfrägningar, fått upplyst af tilltalade Wikströms egen syster, som är anställd å kaffehuset Paris, n:o 9 vid Österlånggatan, att Wikström samma qväll plånboken stals från gossen Nordling, derstädes vexlade en sedel å5 rdr och alldeles lik de med de tvä å samma valör som hos Wikström blifvit anhållne. Wikström, förekallad till förhör, påsiod att systerns uppgift derom att han vexlat sedeln vore osanning och fortfor att förneka det han stulit plånboken. I följd häraf kommer till annan dag uppasserskan Wikström att inkallas för att närmare uppgifva huru vid vexlingen tillgått. Såväl illtalade Wikström som hans syster har haft en god uppfostran. Deras fader var landsfiskal i Stockholms jän ooh med sin familj bosatt i Norrtelje. Nu för stöld tilltalade Wikström bar redan undergått bestraffning af fem års allmänt arbete för rän. Det är bedröfligt att s.k. kaffehus, dessa nästen för all osedlighet i allt större och större mängd uppstå; i gränderna invid Österlånggatan ser man nu ofvanför portarne de mest prunkande skyltar med förgyllda inskriptioner: London., Paris, Köpenhamno, etc. Dit upplockas resande, och om söndagsaftnarne en mängd yoglingar, såsom bodbetjenter, kontorister och kypare, hvilka på lastens altare offra betydliga penningesummor, i stället för att använda den under söndagen dem lemnade ledighet till ädlare nöjen. Prestinnorna uti dessa lastens tempel rekrytera hvarje höst och vår siaa tjenarinnor, på sä sätt att de elegant utstyrda inna sig vid ångfartygen som från landsorten hitöra unga fiickor, hvilka söka tjenst. Icke anande ien snara hvari de lockas, antaga de tjenst å det ch det hotellet — men snart äro de invigda ät laten. Nästan hvarje af de unga qvinnor, som nu t!agligen i poliskammaren dömas till korrektionshuset, ippgifva om sina lefnadsomständigbeter att de hitkomnit för att söks sig tjenst, men hamnat ä kaffehus, och efter några ärs vistande ä ett dy!ikt näste, icke yckats erhålla annan tjenst, utan för sitt uppehälie vödgats beträda brottets bana. Beiraktelser öfver tgreningen af dylika mnästen här i hufvudstaden illhöra visserligen icke ett polisreferat, men framla sig sjelfmant i sammanhang med ransakuin en om tilltalade Wikström, som vid besök, efter 5 rs korrektionsstraft, å ett kaffehus träftat sin egen yster. Vederbörande lära, som det uppgifves, rean hafva beslutat, att icke tillåta de qvinnor som ndast ockra på lasten, att såsom nw eger rum, i in tjenst antaga ett halft eller belt d:ssin s. k. ippasserskor. — Enligt till poliskammasren ingäpgen skrifvelse ar uti Helsingör myteri uppstått bland besättningen briggen Hermelin, kapten Silfversparre, på resa rän Råneå till Lissabon, Efter hos svenska konsuln Helsingör hållet förhör hafva ätskilliga af besättingen blifvit häktade, och äro snart att med fängkjuts förväntas hit, för ransaknings undergående. — Förliden fredags middag anträffades uti skogen id Kongl. Djurgärden en död mansperson hvilken beanns vara skuren i halsen med en rakknif, som var nlodig och hvilken den döde sielf höll i handen. Vid olisförbör sisl. lördag upplystes ätt det i lifstiden arit skomakaregesällen Moritz Ågren, hvilken föreende dag lemnat sitt hem. Ågren hade varit beifven på starka drycker. — Poliskonstapeln i Jacobstrakten, f. d. artilleristen Talmström, som gjort sig känd för sitt oskickiiga ;ppförande mot personer, hvilka nödgats anlita Hans iträde, var i dag uti poliskammaren äter tilltalad för tt, begsgnande sig af sin myndighet, hafva på ett rutalt sätt våldfört sig å stenhaggeriarbetaren Erikson. Melmström hade träffat Eriksson sistl. tisdagsfton å Träskgatan, dervid Malmström beskyl!t Erikson att vara Ööfverlastad, samt fattat honomf i ragen för att föra hovom fill polisvaktkontoret. uwriksson hade gjort motstånd, hvarföre han blifvit af Jalmström tilldelad flera slag med battongen. Malmtröm nekade till angifvelsen, men erkände att han red battongen tilldelat Eriksson ett så kraftigt slag öfer armen, att han tappat portnyckeln. — Vid i dag ållet polisförhör styrktes det att Walmströms angifelse om Erikssons rusiga tillstånd vid tillfället vore ögnaktig; ett vittne, en poliskonstapel, intygade att d AO Ro SS AR ET RK NE EA RA EK mo. ä