— En korrespondent från Nerike skrifver till oss följande: Under det i flera provinser mycket ordas och skrikes om bränvinslagstiftningen, äro vi Nerikesboer mycket lugna i detta afseende; ja, det krigiska manifest, som, författadt af en känd penna, först varit synligt i en skånsk tidning och sedan gjort sin rund i flera blad, har hos oss verkat lugnande, i rak motsats till dess verkan på andra häll. Rikets bondestånd vill högtidligen förklara, att det icke ämnar erlägga den dryga bevillning, på jordbruket, som förmenas drabba detta genom bränvinsskatten. Vi kunna ej fatta detta på annat sätt, än att ståndet — följande det nordamerikanska exemplet då teskatten pålades — ämnar afsäga sig allt bruk och all tillverkning af bränvin; och en sådan afsigt kan ej annat än vinna rättvist bifall. Vår sjelfegande allmoge är ock verkligen för sjelfständig att läta sig ledas af bränvinsadvokater och anse bränvinsfrägan såsom en ståndsfråga för bondeständet, hvilket då skulle förtjena namn af bränvinsständet.