helvetesschaktet upplöstes, hade en gestalt, som stått inom den, försvunnit. Mr Bounderby och hans skugga hade icke stått bredvid Louise, som stödde sig på fadrens arm, utan afsides för sig sjelfva. Då mr Gradgrind kallades fram till båren, hade Sissy, uppmärksam på allt som föregick, smugit Big bakom den eländiga skuggan och hviskat ho-nom något i örat, Utan att vända om hufvudet, hade han vexlat några ord med henne: och derpå försvunnit. Sålunda hade valpen lemnat kretsen, förrän folket börjat sätta Big i rörelse. När fadren kom hem, skickade han ett bv.q till mr Bounderbys hus med tillsägelse att bans son strax skulle komma hem. Svaret lydde att mr Bounderby, som skiits från honom i trängseln och sedan icke sett till honom, förmodat att han var på Stone Lodge. -Jag tror icke, min far, sade Louise, att: han kommer tillbaka till staden i afton. Mr Gradgrind vände sig bort, utan att säga något mera. Morgonen derpå gick han sjelf ned till banken, så snart den öppnades, och då han såg sin sons plats tom (han hade icke haft mod att genast gå in), vände han om för att möta. mr Bounderby på hans väg dit, och sade honom då, att han af orsaker, som han snart skulle närmare förklara, men hvilka han bad att för ögonblicket Sippa meddela , funvit det nödvändigt att f,, en kort tid sysselsätta. sin son på landet , samt att det var hans pligt att rentvå Stefar, Blackpools minne och oftentligen tillkändo .ge hvem som var tjufven. Mr Bounderby olef af förvåning stående på gatan, sedan havs györfader lemnat honom och svällde som eP stor såpbubbla utan dennas skönhet, Mr Gradgrind gick hem, inneslöt gig i sitt TW, och förblef der hela dagen. j (Forts. följer.)