Aftonbladet – 18 november 1854, sida 2

Mr Gradgrind blef förvånad och frågade huru? Sir, var svaret, er son skall säga er huru. Fråga honom. Jag göringa beskyllningar. Jag lemnar ingen efter mig, ej ett enda ord. Jag har sett och talat med er son en afton. Jag ber er ej om mer än att ni rentvår mitt namn, och jag litar på att ni gör det.n Då bärarne nu voro färdiga och läkaren var ifrig att han skulle bli förd derifrån, redde de som hade bloss och lyktor sig till att gå framför bären. Innan den upplyftes från marken, sade han till Rachael, blickande upp till stjernan: Så ofta jag kom till mig och fann den lysa på mig dernere i mitt mörker, tänkte jag att det måste vara samma stjerna som visat vägen till Vår Frälsares hem. Jag är nästan säker att det är samma stjernalx De lyfte nu upp honom, och han var oändligt glad att finna att de förde honom åt samma håll, dit han tyckte att stjernan ledde vägen. Rachael, älskade vän! Släpp ej min hand, Låt oss vandra hand i hand i afton, min dyra ficka lv Jag skall gå vid din sida, Stefan, och hålla din hand hela vägen. Gud välsigne dig! Vill någon vara god och hölja öfver mitt ansigte! De förde honom mycket varsamt och stilla öfver fälten och det vidsträckta landskapet, medan Rachael hela tiden gick bredvid och höll hans band. Endast några få hviskningar afbröto då och då den högtidliga tystnaden. Täåget var snart ett liktåg. Stjernan hade visat honom vägen till de fattigas Gud; och genom ödmjukhet och sorg och förlåtelse hade han ingått i sin Förlossares hvila. TRETTIOFEMTE KAPITLET. Innan ringen som bildat sig omkring gamla