Aftonbladet – 18 november 1854, sida 2

blifvit förtörnad på mig. Han skulle ej ha misstänkt mig. Men se dit upp, Rachael! se ditupp! Följande hans ögon, såg hon att han betraktade en stjerna, Den har lyst på mig,, sade han andäktigt, i mina plågor och mitt mörker dernere. Den har lyst i min själ. Jag har sett på den och tänkt på dig, Rachael, tills mörkret i min själ börjat ge vika. Om någon ej förstått mig, har jag ej heller förstått dem bättre, När jag fick ditt bref, trodde jag straxt, att hvad den unga ladyn sagt och gjort mig och hvad hennes bror sagt och gjort mig var ett och detsamma, och att det var en nedrig komplott emellan dem, När jag föll, var jag förbittrad på henne och ber: ägen att vara lika orättvis mot henne som andra voro mot mig. Men i våra domar som i våra gerningar böra vi fördraga och förlåta. Då jag i mitt mörker skådade dit upp, såg jag allting klarare, och min sista bön är att all verden måtte komma tillsammans i frid och lära sig bättre förstå hvarandra., Då Louise hörde hvad han sade, lutade hon sig ned öfver honom midt emot Rachael, så att han kunde se henne. Ni har hört? sade han efter ett ögoblicks tystnad. Jag har ej glömt er, lady. Ja, Stefan, jag har hört er. Och er bön är äfven min. Ni har en far. Vill ni framföra ett budskap till honom från mig ? Han är häv, sade Louise med bäfvan. Skall jag föra honom till er? Om ni vill vara så god. Louise återvände med sin far. Stående hand i hand, sågo de begge ned på det högtidligt allvarliga ansigtet. Sir, ni skall rentvå mitt namn inför menniskorna. Detta lemnar jag åt er. —rÖ 08 A———— — VV XV — VVS EU Lb ua H FOO 7777 OO VV