gra på förhand lagda hinder utgifva skrifter, och att förseelser mot presslagen skola afdömas af en jury, men att regeringen vill komma i åtnjutande af rätI tigheten ait gemensamt med lagstiftande makten I skyndsamt göra ändringar i 1810 års förordning, hvil-j ken i sitt närvarande skick icke kan förändras utan; två på hvarannan följande riksdagars s.mtycke., Derefter förekommer en redogörelse för ansvarigheten och juryns sammansättning, utan annat misstag än att det för utgifvande afen tidning i Sverge endast fordras en föregående anmälan hos de lokala auktoriteterna, samt den besynnerliga uppgiften, att jurymännen icke hafva att yttra sig öfver den åtalade artikelns brottslighet, utan endast öfver tillämpningen af det af den allmänna åklagaren åberopade lagrum. Derefter fortfar den franska tidningen på följande sätt: Det är dessa olägenheter som svenska regeringen framför allt önskar at skyndsamt afbjelpa. I häadelse nästa riksdag skulle antaga det ofvannämnda Jagförslaget, vill regeringen med lagstiftande maktens samverkan gifva ät juryn samma organisation som i Frankrike och England, och inrätta en verklig ansvarighet för tidningsutgifvare och författare af andra tryckta skrifter. Då svenska regeringen, såsom det blifvit ådagalagdt, inskränker sig till att afvärja pressens missbruk, utan att kringskära dess lagbundna och för civilisationens närvarande utvecklingsgrad nytiiga och nödvändiga frihet, förtjenar hon belt visst alla tänkande menniskors bifall., Det kan ju kallas en lysande uppr-ttelse åt svenska regeringens upplysta och välvilliga afsigter! Vi lyckönska henne till densamma, och oss till den upplysning om hennes vidare afsigter i denna froga, hvilken vi vunnit genom en utändsk tidning. Det är utan tvivel ganska väl beräknadt, att den svenska mentorn, som påtagligen inspirerat den franska tidningen de nya åsigterna, förgätit att närmare belysa det sätt hvarpå regeringen vill hafva tryckfrihetens grundsats bibehållen i grundlagen; att denna grundsats kommer att betyda lika mycket och lika litet som den i 16 g Regeringsformen uttryckta grundsatsen af religionsfrihet; stt densamma efter regeringens förslag inskränker sig till en definition på t yckfribet, utan att det ens säges att denna skall verkligen ega rum; att regeri. gen, genom tryckfrihetsförordningens degraderande till allmän lag, kan med tre stånds under en reaktionär riks ag lätt nog åstadkomna samtycke utfärda en tryckfrihetsförfattning, som förbjuder allt : ekantgörande af protokoller och offentliga handlingar, förbjuder all diskussion af politiska ämnen, förbjuder offentliggörande af der fria vetenskapliga forskningens resultater, ja till och med af inoch utrikes nyheter, om det gäller; samt slutligen att denna lag kan mellan riksdagarne af regeringsmakten, med biträde af endast tre ledamöter i dess högsta domstol, som hon dertill sjelf förordnar, erhålla förklaringar, hvilka sedermera kunna endast med de båda privilegierade ståndens städse tjensivilliga bifall förvandlas till lagar. En sådan presslag är väl tänkbar äfven inom den i grundlagen bibehållna grundsatsen af tryckfrihet, såsom Sverges nuvarande regering tänkt sig densamma. Att den tryckfrihet, som är palladiet för svenska folkets frihet, icke bloit innebär frånvaron af föregående censur och pressförgeelsernas bedömande af en jury, utan äfven, och i första rummet, tillförsäkrar en hvar att, med iakttagande af visa allmänna föreskrifter, sina tankar uttrycka och meddela i alla ämnen, i hvad skrifart som helst, och ehvad föremålet skulle vara, detta rike enskildt etler jrämmande länder, ett närvarande tidehvarf eller de förflutna, lefvande personer eller aflidna, det har den franska tidningens svenske vägledare visligen förtegat. Det är möjligt att man derigenom lyckas för en tid missleda Debats läsare rörande verkliga syftningen af den kongl. svenska tryckfrihetspropositionen, men det är ej troligt att ens dessa blå dunster skola länge dröja att förflyktigas. Och om äfven medel finnas att tumma den franska pressen, skall detta ej lika lätt lyckas med den öfriga utländska, särdeles den engelska, hvars mäktigaste organ redan tagit den kongl. propositionen i skärskådande på ett sätt, som visar att man begriper hvad den innebär. När afgörandets tid nalkas, torde väl den sjelfständiga pressen i Sverge ännu ha ett ord att säga i saken; den skall då sannolikt uttala sig så tydligt och bestämdt, att sjelfva Journal des Debats torde kunna begripa hvarom det är fråga.