STOCKHOLM, den 18 Nov. För halfannan månad sedan innehöll Journal des Debats ett slags berättelse om svenska regeringens framställning till riksdagen, angående tryckfrihetsförordningens borttagande ur grundlagarne och behandlingen af denna proposition i stånd och utskott. Såsom det vanligen går den franska tidningspressen när den behandlar svenska ämnen, företedde denna artikel den vidunderligaste sammansättning af ett visst mått sanning, — såsom att propositionen väckt oerhörd sensation i landet, såsom ett försök af regeringen att ominte göra den enda verkliga frihetsgaranti, hvilken ännu återstår oss a dem som 1809 års Jag-iiftare hade för afsigt att beskära svenska samhället, — en större portion af gröfre faktiska misstag — såsom att borgareståndet förenat sig med de två privilegierade stånden att göra den hvilande — och slutligen denna yppiga fantasirikedom i skildringen af detaljerna, som icke på aflägsnaste vis låter binda sig vid den simpla verkligheten. Vana vid de franska tidningarnes vidunderliga sätt att redogöra för svenska förhållanden, kunde vi knappast förvåna oss öfver denna nya utflykt på diktens område, och vi lemnade deråt ingen uppmärksamhet. Svenska Tidningen upptog emellertid Debats artikel och beledsagade den med några anmärkningar, deribland äfven med rätta .beklagande att de franska tidningarne så ofta vanställa det som meddelas från vårt fädernesland. I ett af de i går anlända numrorna af Journal des Debats finna vi en ny artikeli samma ämne, tydligen föranledd at direkta fingervisningar från ort och ställe. Vi meddela derur följande rader: De svenska tidningarne, hvilkas spalter länge fylldes af en ganska liflig diskussion öfver deita ämne (den kongl. tryckfrihetspropositionen), sysselsätta sig dermed änyo, och med mera lugn. Det visar sig af denna polemik att förslaget lemnar orörd den ursprungliga 86 paragrafen i 1809 års grundlag, som innehäller att hvarje svensk medborgare kan utan nä