begge arbetarne befunnit sig i korgen, och att blott d u ene återvände. Tåget kom in spändt och stramt och upprullade sig, ring efter ring, på cylindern, och alla ögon stirrade mot svalget. Mannen som varit drucken hissades upp och sprang raskt i land. Ett allmänt skri lefvande eller död? och derpå en djup och hemsk tystnad. När han sade plefvande! höjdes ett skallande glädjerop, och tårar stodo i många ögon. Men han är mycket illa skadad-. tillade han, så snart han kunde göra sig Hörd igen. Hvar är doktorn? Han har skadat sig så illa, att vi ej veta hur vi ska få oppen. De rådgjorde derpå ifrigt och sågo alla ängsligt på doktorn, då han gjorde rögra frögor och vid åhörande af svaren skakade på hufvudet. Solen höll nu på att gå ned, och det röda skenet på aftonhimmeln föll starkt på hvarje ansigte bland åskådarmassan och framhäfde ännu tydligare den hemska oro som der stod att läsa, Öfverläggningen slutade dermed att kar. larne återvände till spelet och grufstigaren gick ned igen, medförande litet vin och några andra lättare saker. Derpå kom den andre karlen upp. Emellertid hade, på läkarens uppmaning, en bår blifvit anskaffad, på hvilken man af halm och kappor tillredde en bädd, medan han sjelf af sbawlar och halsdukar gjorde bandager och förbindningar. Då dessa voro färdiga, hängdes de på den sist uppkomne grufstigarens ena arm, jemte instruktioner huru de skulle begagnvas; och som han stod der, belyst af blosset, som han bar i ena handen, och stödjande sig med den andra: på en af stängerna, än blickande nedåt djupet och än seende sig omkring i folkmassan, var han ej den minst framstående