Sissy. Vid det här laget var en hel by på benen; och vindspel, tåg, stänger, tunnor, ljus, lyktor och allt erforderligt sammanfördes nu hastigt till ett ställe för att derifrån föras till det Gamla Helvetes-schaktet. Det föreföll henne nu som det vore flera dagar sedan hon lemnat den förolyckade mannen i den graf der han blifvit lefvande innesluten. Hon kunde ej uthärda att längre vara derifrån och skyndade hastigt tillbaka, åtföljd af ett halft dussin arbetare och deribland den druckna karlen, som blifvit nykter vid underrättelsen om olyckan och var den bästa af dem alla. När de kommo till det gamla Helvetes-schaktet, funno de det lika ödsligt som hon lemnat det. Karlarne ropade och lyssnade som hon hade gjort och undersökte rädden af svalget och meddelade hvarandra sina tankar om sättet hvarpå olyckan händt samt satte sig scian ned att vänta tills de nödiga verktygen hunne anlända. Hvarje rörelse af någon insekt i luften, hvarje dallring af löfven, hvarje hviskning bland dessa män kom Sissy att darra, ty hon trodde att det var ett skri från bottnen af grufvan. Men vinden blåste sorglöst deröfver. och intet ljud uppsteg från djupet. Sedan de suttit i gräset och väntat en stund, började folk efter hand att samlas, och slutligen kommo äfven de erforderliga räddningsredskapen. Under tiden hade äfven Rachael återkommit och i hennes sällskap äfven en läkare, som medförde vin och läkemedel. Men folkmassans förhoppningar att mannen skulle finnas vid lif voro mycket små. : Som det nu fanns tillräckligt med folk närvarande för att hindra och störa arbetet, satte sig den nykter vordne mannen i spetsen för de öfriga och lit bilda en stor ring rundt omkrig det Gamla Helvetes-schaktet, och tillsatte folk att bevaka den. Utom dem som