Aftonbladet – 16 november 1854, sida 2

— Monitören för den 9 dennes kungör att exeqvatur blifvit meddeladt följande att vara svensk-norska konsuler 1 Frankrike: Backman, såsom konsul i Nantes; Swindt och Peyri, som vicekonsuler i Paimboeuf och Marennes. — Man läser i Jemtlands nya Tidning för den 11 dennes: Det stora ångbränneriet å Änge egendom här vid staden lärer sistl. söndag haft visit utaf en af de nyligen tillförordnade bränvinsfiskalerne med thy åtföljande biträden, och följden häraf torde blifva, att bränneriegaren får plikta för bränvinsbränning på söndag samt för sabbatsbrott. Då hela denna plikt icke utgör mer än 13 rår 16 sk. bko, torde det knappast finnas någon ängbränneriegare som, för att undgå dem, läter sitt verk stä stilla de 2:ne söndagar, som förekom:na under innevarande korta bränningstermin, i synnerhet dä man som nu har att å produktionen förvänta en större prisstegriog. Det är verkligen svärt att förstå meningen med förbudet af bränvinsbränning på söneller helgedag under bränningsterminerna då man icke satt större vite derå, än att detta med flera bundra procent understiger den behållning, en ängbränneriegare kan beräkna af att bryta mot förbudet. Avarför icke ha samma ansvarspåföljd ä dessa dagar som å den öfriga otillätoa tiden, eller ock läta det stanna vid sabbatsbrott? —— — Hr Grabows konsert, hvaraf hr kapellmästaren Foroni ej blott öfvertagit anförandet, utan äfven arrangementet, gifver ock utsigt till en ganska intressant afton. Dess glanspunkt utgöres af Beethovens ypperliga Pastoralsymfoni, som numera äfven hos den större allmänheten blifvit en älsklingspjes. För öfrigt förekommer mest sångmusik, hvaribland fiera nyheter, såsom nummer ur hr Foronis opera I Gladiatoriv, m. m., i hvars utförande våra första artister deltaga. Sjelf utför hr Grabow en fagottpjes af Weber. — På Kongl. teatern gafs i går ett nytt originalstycke, Tvillingarne, skådespel ifem akter af 4. Bju sten, bearbetadt efter författarens roman, Egoismen.. Detta skådespel saknar alla de elementer, som kunde göra let till ett verkligt drama; der finnes intet Iramatiskt lif, inga till ett helt kombinerade dramatiska handlingar, ingen skymt af dramatisk karaktårsutveckling; ty den person som i stycket skulle vara den egentliga handlande, ir samma kalla, innehållstomma, vedervärdiga skurk från början till slut, och ingenstädes märkes en skymt af högre sedligt allvar, af en konflikt mellan i någon mån berättigade motsatser ur vår tid och vårt lif, ty bofvens och bandtiens evigt samma opposition mot och konflikt med samhällets sedliga princip innebär ingenting, som gör den till ett dramatiskt moment eller ger den ett estetiskt berättisande. Oaktadt användande af allahanda kraftscener, skeppsbrott, dårhusuppträden, mord och mordförsök i de mest mångfaldiga former, genom gift, genom grymma ord, geaom skott, o. s. v., saknar stycket dock all dramatisk effekt, så vida man ej dermed skulle mena egenskapen att underhålla en ständig, oskön, pinsam spänning. Det är en lång och vidlyftig väfnad af mord, lögn, bedrägerier, spionerier, lyssnande, falska bref, Oo. 5. V., hvars upprullande medtager närmare fem timmar. Vi återkomma i morgon till ett närmare motiverande af detta omdöme. Det är aaturligt att sådana skådespelare som hr Dahlvist, m:ll Jacobsson, hr Norrby med flera skulle förmå att ge ett visst intresse ät några enstaka scener, och de bifallsteckken, som förspordes gällde derföre i allmänhet endast utförandet. Hr Dahlqvist röjde en i sanning öfverlägsen förmåga i sitt försök att göra något af, ge någon tillstymmelse af dramatisk karakter ät sin rol. Några vackra dckorationer vunno utmärkt bifall. Vid ridöns fall kl. efter 11 skyndade största delen af ubliken så fort som möjligt hem; från några håll af salongen hördes rop på författaren,, hvilken också, framträdde. Derefter framropades hr Dahlqvist. EN