Aftonbladet – 16 november 1854, sida 2

andra i säck och aska — brukade de, som då och då kände törst efter en dryck ren luft, följa med bantåget några mil utom staden och der först börja sin spatsertur. Sissy och Rachael förhjelpte sig utom röken med samma medel och stego ur vid en station, som låg ungefär halfvägs mellan staden och mr Bounderbys landtställe. Ehuru landskapet här och der var fläckadt med kolhögar, var det dock eljest öfverallt höljdt i en liflig grönska; träden höjde sina kronor, lärkorna sjöngo (ehuru det var söndag), luften var genomträngd af angenäma dofter, och öfver alltsammans hvälfde sig en glänsande blå himmel. På ena sidan visade sig Coketown på afstånd som en svart dimma, på en annan reste sig en amfiteater af kullar öfver hvarandra; på en tredje sida låg en lätt ljusskiftning öfver horisonten, der den hvälfde sig öfver detfjerrbelägna hafvet. Gräset under deras fötter var ännu friskt; grenarnes skuggor lekte sakta deröfver, häckarne stodo ännu i full grönska; allting andades ro och stillhet. Ångmachinerna vid gruföppningarne och gamla magra hästar, som eljest dag ut och dag in trampade samma cirkel i marken, hvilade nu. Hjulen hade för ett ögonblick upphört att svänga omkring, och jordens stora hjul tycktes svänga omkring utan de andra dagarnes buller och dån. De gingo framåt tvärsöfver fälten och på de lummiga sidovägarne, än öfverstigande ett stängsel så ruttet att det föll till marken vid den minsta beröring med foten, än passerande en hög af tegel och timmer, öfvervuxen med gräs och utmärkande läget af nu mera igenlagda grafvar. De följde de minst banade göngstigarne. Kullar, der gräset var frodigt och högt, och der törne, nässlor och andra dylika växter voro hopade om hvartannat, undveko de alltid, ty hemska sägner gingo i trakten om de gamla grufvor som lågo gömda under sådana kännemärken. Solen stod högt på himlen när de satte sig ned att hvila. De hade på en lång stund ej sett någon hvarken nära eller på afstånd,