Aftonbladet – 16 november 1854, sida 1

BISTRA TIDER ). AF Charles Dickens. Hvilken lycklig slump ! utbrast mrs Sparsit, sedan kusken hjelpt henne ut ur vagnen, hviken försynens skickelse! kom ut, madamep, sade mrs Sparsit derpå till någon i vagnen; kom ut eller låter jag släpa ut er! Och ut steg derpå ingen annan än den gåtfulla gamla qvinnan, som mrs Sparsit på ögonblicket tog i kragen. Gån undan allesammans ! ropade mrs Sparsit med stor kraft; ingen må djerfvas röra henne. Hon hör mig till. Kom in madame sade mrs Sparsit, förändrande sitt förra kommandoord, veller låter jag släpa in er! Åsynen af en matros med klassisk håll: ning, som grep en gammal qvinna vid strupen för att släpa in henne i ett hus, skull: under vanliga emständigheter varit cen tillräcklig frestelse för allt nyfiket folk, som en lycklig händelse förde der förbi, att tränga sig in i detta hus och se hur saken skulle slutas. Men då detta fenomen dessutom förhöjdes af sitt samband med stölder i banken och den hemlighetsfullhet som hvilade deröfver, skulle det med oemotståndlig kraft ha lockat in de nyfikna åskådarne, till och med om de trott att taket skulle störta in öfver deras hufvuden. Följaktligen slöto sig de tillfälliga vittnena till händelsen, bestående af en fem och tjugo af de nygirigaste grannarne, till Sissy och Rachael, liksom dessa slutit sig till mrs Sparsit och hennes byte, och hela skaran störtade huller om buller in i mr Bounderbys matsal, der de eftersta ej förlorade ett ögonblick att stiga upp på stolarne för att kunna se öfver hufvudena på de främsta. ) Se A.B. n:o 201, 202, 303, 206, 208--210, 213, 215, 217, 220, 222, 227, 229, 233, 235, 237, 239, 241, 242, 246, 248, 249, 253, 255, 257, 260, 261, 263 och 265.